T—— — — ——— ————— ——— —— lekamliga nöjena. Om heones vänner skola tiga af medlidande, eller menskligbet, hvilket straff skall då samhället alägga henne, för att bevisa henne sin mening.o — cjag fordrar icked, sade fru Bradshaw, aatt J skolen försvara eller billiga hennes uppförande, ännu mindre att tala lättsinnigt om hennes synd, eller t. o. m. att vänja er all betrakta den endast som en vanlig villsarelse. Men mina kära flickor! domen mildt. Läten medlidande, snarare än harm, verha på edra tankar. ag Lar sett harm, der jag ville se bedröfsetse. Är det ej dessutom kanske för mycket sjolllörtroende i dessa anmärkningar? J ställen. eder sjelfva bland de goda: Sophie har en gång måhända trott sig lika så god, likaså säker, som nagon of eder. Hon var den skön aste, den mest intagande af eder alla, derför var hon den som mest blef frestad och förl0. Blifven ej onda på mig, om jag frågar er, om det ej ligger någon liien afunq, någon liten skadeglidje i allt detua förtal afl er fallna syster? Om det ej är en aldrig så lilen känsla af sågnad, att den första nu hor blifvit den sista, att den som var den skönaste, nu är den minsta bland efcr — 401 Fru Bradshaw! bedöm oss mildare. Vi hafva aldrig alundals benne, vi voro stolta, att en af oss var så skön, och, som vi trodde, si god. Men huru skola vi visa värt hat mot det onda, om ej uttala strängt emot synden. Om vi talte wilh om detta sel, skulle vi då ej missförstås? Ni måste besinna, alt våra