Vängåsvor och gengåfvor vara längst, eller Eat försök i Hr J. Wallins mandr. Bland hågtidliaheter vid den i Lördags försiggångna siomagisterpromotionen bör icke med tystnad forbigas en vid tillfället afsjungen och utdelad sång, författad af en viss Hr W., som, för några mänader sedan, helt a propos de bot:es framkastade den satsen, alt QDPegasus icke bringar nägra nöt till h i mumnelriket. Han bar sjelf i bemälte sång ända till komplett evidens dagalagt rigtigheten och tillförlUnlligheten af denna sats. NHvart pegasen tog vägen, känner man icke så noga, men att den, som bestisit honom, icke kom med, det bevisar hvarje stanz af olvin omformålla säng, blott man vill vifva sig en liten smula tid att sönderplocka och anatomisera densamma. Se bär bevisen for deta värt postnende! Första s anzen har följande ordalydelse: Djupt i hafvet och de blia sjöar, I smaragdyrona, höga slott, Mellan klippor, mellan gröna öar Necken förr var en väldig drott; Men vi vredo hurtigt spiran ur hans hamnt, Bundo kungen sjelf utv hans våta land, Der han evwt nu klaga skall I nordanstorm och uti vågors svall. Här blic man underrättad om ett storverk, som Hr W. konsorter i all tysthet utfort, och hvilket dock är af en sådan beskalsenhet, att det icke bar öfverlemnas ät glömskan: de hafva nemsizen helt ahurtizto vridit spiran ur banden på Necken och bundit honom i chans vata land. o Det är, som man ser, 4ej nog att vara hängd; man näste äfven höllig vara.o — För IIr W. är det icke noz, att ban dethroniserar kopunsarne: han binder dem äfven, kanske tillochmed åstryper dem med sista prestens tarmaro, fastän han är alltför modest att berätta sådana der bjeltedater. IIvem bade väl kunnat föreställa sig, att lv W. var en sådan inkarnerad rabulist, han, som så våldeligen tog bade despoters och hierarkers försvar mot författaren al den politiska katekesen! Jo jo: vi stilla vatten gi de största liskarnes såger ett gammalt ordspråk, bvars sanningsenlighet ingen bättre än Hr W., som är en sidan olverdanzare i den ädla simoch dykare-konsten, förmår konstatera. — Gud vet ändå om Ur N. konsorter gjort verlden så stor tjenst med den revolution, som de utfört i det avåla landet.4 Vi för var del tyc