Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1845, sida 2

Ai VA 4 64. 4 7712470 81— 1 sitt ädla och menniskovänliga förehafvande: det har sökt att i hvarje gathörn, i hvarje vinkel och vrå få spioner på de sörhatlige suskarney; det har, så att säga, satt ett ordentligt pris på deras hufvuden. Frågan är nu bara: hvem vill förtjena detsamma? Ilvem vill förnedra sig att spela den låga rölen af angifvare, för att erhålla den apassande belöningeno — Passande belöningl!.... Hvilken belöning anser sadelmahare-embetet passande för ett sådant värf, som det, till hvars utförande det inbjudit Allmänheten? — Allramest passande voro väl den, att bvarje dylik angilvare stämplades med det djupaste förakt; men en sådan kan det nog icke vara sadelmakare-embetets mening att gilva dem, som bistå detsamma i sin egoistiska hetsjagt. Nå, hvilken då? om ins. får lof att fråga. Hvem skall bestämma det apassanded eller icke-passande i densamma? Om t. ex. den, som nedskrifver dessa rader, skulle vilja gå Sadelmahare-embetets filantropiska önskningar till mötes, hvilken belöning bade han då att förvänta såsom för sig opassander? Han känner verkligen ett par individer al dem, asom olosligen arbeta uti sadelmakare-handtverketo; den ena af dem har fyra och den andra sex barn. Om han nu för hvarje sång, som desse lörsärdigade någon till deras handtverk börande persedel, angafve dem hos ilr sadelmakare-äldermannen Borg, och på så sätt bringade båda dessa samiljer till tiggarestafven — head slags epassande belöninga hunde väl embetet, eller Ur äåldermannen, erbjuda honom, hvilken dösfvade hans känslor och nedtystade hans samvetes röst, när han såge fäiderne eller mödrarne kastade på sjukbädden, eller, af sortvislan drilne ant tillgripa andras egendom, i fängelse; såge barnen, halluakne och darrande af köld, bleke och uthungrade, irra omhring på gatorna för att anropa medlidsamheten om den skärf, som deras fåder, i händelse angifvaren icke störtat dem i uselbet och elände, ärligt och redligt med sina händer hade hunnat förtjena?... lla-ha-ha, hvad sadelmahare-embetet och alla dess härdbjertade, egoistiska likar äro fattige i all deras rikedom på löften, i allt deras öfvermod att tilltro sig kunna utdela apasande beloningaro för det att man vällvillist biträder det att förderfya medmenniskor!!! Dock, lika godt! ins. vill ex gång efterkomma sadelmakare-embe ets uppmaning; en enda gång vill han uppträda såsom angilvare, likväl icke af någon i sitt anletes svett arbetande csuskarer, ulan al en person, som eanyttjat en sådan arbetare.o benne person är — författaren af denna uppsats, och hans namn kan fr sadelmakare-äldermannen Borg när som helst, i händelse det verkligen skulle visa sig behöfligt, få veta. llan har, just i dessa dagar, tvertemoi en barbarisk skrå-ordnings föreskrifter och i trots af det hot, som sadelmakare-embetets adress till Ållmänheten innehåller, låtit hos en som — olofligen arbetar i sadelmakare-handtverkel, sorsärdiga en nosgrimma till en bund, Han har nemligen ett sådant djur, som förnt slitit mycket ondt i skog och mark, men som nu fått hvad man kallar ogoda dagaro, och derigenom blifvit trög, arg och afundsam. Han har äfven trenne andra dylika djur, en hund och tvenne tikar, men som ännu dag ut och dag in med jagtens mödor mäste sörtjena sin föda. Nu hände ofta, att när dessa djur, af hvilka tikarne hasva valpar, trötto och utbungrade hemkommo från skogen och fingo mat, så blefvo de öfverfallne och bitne af den ofvan omförmälte goddagshunden, hvilken väl då och då af jagtpiskan erhöll en skarp tillrättavisning för sitt öfvermodiga och vilda lynne, men som det oaktadt icke ville taga sig till vara, utan tyckte sig liksom hafva ett privilegium på att drifva de andra stackars hundarne och deras askomma från matsalct. Pörargad bäröfver beslöt hans egare att medelst en nosgrimma sätta en gräns för sin kära Castors öfvermod och trätolystnad, och som en s. k. fuskare i sadelmakarchandtverket bodde närmast till hanas, så beslällde han den bettalvärjande persedeln hos honom. Det var et radikalt botmedel, och han är så förnöjd dermed, alt han gerna ulbetalar de böter. som sadelmakareenrbetet i