Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1845, sida 2

nios af landsslvktens bittra qval tärda hjerta. Men han glomde, att det vore lättare att finna sorlåtelse hos Philip III, än hos inqvisilionenlians Hi Varis var numera på längt när icke så angenämt som fordom; nyhetens behag stod honom icke mera till buds och i samma mån som Frankrikes förhållande till Spanien anlog en vänligare gestalt, kalnade äfven Henrik IV:s deltagande för honom. Hade den vid alla hoslifvets förfinade njutningar vande Antonio tillförene försmått den honom tillbjudna pensionen, så lesde han nu i ett tryckande armod. Hans enda iröst bestod i brefvenlingen med maka och barn. Underrättelsen om hans älskade dotter Gregorias död krossade fullkomligt hans hjerta; honom bief nu endast den enda önskan ölrig, att se återkallad den insami-dom, som blifvit fäöld öfver hans familj. Nu föll Henrik IV genom lömmord. Äntonio var 61 år gammal; hans älste son, Gonzalo, använde alla medel för att vinna pårvens förord hos inqvisitionen, på det hans fader skulle få dö på spansk jord. Döden gjorde dock äntlige n Slut på dennes lidanden den 3 November 1611. just då han stod i begrepp att frivilligt inställa sig inför Inqvisitionsdomstolen i Saragossa. Han blef begrafven i Frankrike; vid nofvet i Louvren hade hans namn råkat i fullkomlig förgätenhet. Slut. A en milvisare i Skottska Högländerna står följande snillrika inskription: Hade ni sett dessa vägar innan de blefvo N anlaggda skulle ni välsigna deras anläggare, gencral Wade.