— vudthemat. Låt den astore resenäreno resa och färdas bäst han behagar! Ilvad har Ållmänheten med hans lustfärder och enskilta förehafvanden att göra? Sjelsva Dagligt Ållehandas X bör i fred få njuta af sina 4knorraro och dtopasero, och hvad nu alla de der af aSvenska Bie to och den Konstitutionelle så ofta uppräknade hjertstyrkande medlen heta. Enskilta fel och svagheter är ingen dödlig fri från; men det är icke öfver dem, som pressen blilvit satt till väktare eller domare. Honom är ett vida vigtigare och högre mål förelagdt, och att icke alfvika derifrån utgör hans ära. bet gilves visserligen fall, då den publicistiska gisseln mäste svängas äfven mot personlig heter , men dessa böra då vara så sammanväl le med den sak, i hvilken de framträda, att de icke, utan alt störa sammanhanget af det hela, kunna skiljas derifrån. vill man någon gång bruka skämlets udd — välan! må man gerna göra det, blott man alltid erinrar sig, att det är en fin, uddbyass pilspets, men icke en skalpår-knif, som wan för i handen. Styngen, vål rigtade, kunna blifva djupa nog ända; såren efter dem svåra nog ändå att läka. Vi inse ganska väl, alt förhållanden kunna inträffa, då man, i en publicistisk strid, sör ögonblicket knappast vet, af hvilka vapen man skall göra bruk, för alt nedlägga sin motståndare; men med eftertanka kommer rådighet, mod vädigheten följer valet af stridssätt, och med et väl och rigtigt valdt stridssätt (förutsatt nemligen, att det är en rättvis sak man försvarar) följer merändels äfven scgren. — Skulle den Konstitutionelle finna, att dessa våra maximer icke äro så olämpliga, eller på tokv, så hunde det ju gå an, att, ätminstone en lilen tid bortåt, pröfva deras användbarhet i det allmänna lifvet. Så ofta vi sjelsve följt dem, hafve vi befunnit oss väl deraf, och derföre fattat till princip, att, så vidt måjligt är, ställa oss desamme till esterrättelse. bet medsitves dock mycket gerna, att de äro lättare att uppstalla, än alt esterkomma; men i detta, som i så manga andra fall, göra den goda viljan och den fasta soresalsen mycket till saken. Det är för den civiliserade menniskan på intet vis svårare all vara human, än att vara grol, och hvarföre icke då hellre eftersträfva det förra och undvika det sednare? I de strider, som vinnas genom smutskastning och slående omkring sig med pobelaktiga ord och uttryck, är oftast den, som, med bröstet vändt mot sin motståndare, drager sig tillbaka från arenan, den segrandle parten. Pöbelns ahra beto gör i sådana fall intet till saken — derom kan den Konstitutionelle vara fullt och innerligen förvissad. Jönköpingsbladet för den 16:de dennes berätlar, att kongl. Maj:ts och Rikets Götha Hofrätt under den 7:unde dennes fastställdt Radhusrättens i Götheborg utslag i trvekfrihetsmålet mellan