— ——ä———ä— ————— — drig blivit publicerad; ty hyarttil gagnar del val, halt tända upp ljus för dem, som biinde äro, eller tala förnuft med därar?( säger ett österländskt ordspråk. — Vi sågo gång efter annan, att den Konstitutionelle genom sin exaltation skämde bort en hel hop saker; vi hörde hundratals läsare strängt och skoningslöst bedöma honom för denna sin ösverdrilt, vi hörde dem otaligt många gånger klaga och beskärma sig ölver den konstitutionelles ständiga och dilskesullao naggande och anatande på Aftonbladet, på Dagligt Allehanda, på vår aerkåndt förstev, på ahnalleniusop, på Borgarståndet o. s. v. Vi ansågo det då vara vår pligt att varna och tillrätlavisa, och vi verkställde detta värt beslut. Den Konstitionelle må tro oss, eller icke — ställer han sig icke våra vänliga, om ock allvarsamma, varningar till efterrättelse, så räknar ban nästkommande år i landsorterna icke 20 läsare, och bland do bildade i bulvudstaden icke 30; och hvad kan han då, äfven med den bästa vilja i verlden, uträtta? För blotta nåjet att dagligen få kindpusta och håärdraga ade Store han det väl icke gerna falla någon in att uppoffra tusentals riksdaler. Det vore i sanning ett alltför dyrköpt nöje, och ett nöje, af hvilket man icke en gång hade den tillfredsställelsen alt någon annan delade njutningen af detsamma, om än hela publiken inbjödes att gratis öfvervara och åskåda aspektaklet.n ebe strängt väpnade bönderner, säger dea Konstitutionelle, cäro nu spridda ölver hela riket; men de återkomma, samlas och taga ut Till bemmet igen kanske, sedan de under 9 a 10 månaders tid kostat sina kommittenter dryga summor — till hemmet igen, i en tidpunkt, då en mängd i stånd och utskott ajournerade vigtiga frågor skola ändtligen algöras? Så gjorde de vid slutet af den sistforflutna riksdagen, och ströko derigenom en bred och mörk streck öfver den dvackta hallningo, som under de 34-dedelarne af densamma utmärkt Bondeständet. Detta var en inkonsequens, eti fel, en hemsjuka, om man så vill, hvilken bvarken ban ursäktas eller repareras, helst som de fullväl visste, att motpartiet skulle soka att draga alla möjliga fördelar af deras frånvaro. Om soldater dagarne före ett salltslag öfvergisfva hären — hvad kallar den konstilutionelle detta deras forhallande? — Må ban på hjerta och samvete uttala ordet, och han fäller då på samma gång domen öfver de medlemmar af bondeståndet, sow, 14 dagar före riksdagens alblasande, begärde permission för att fara hem och Uaskota sina egna angelägenheter. o De anmärkningar, som under loppet af det sednaste riksmötet från så många ball läto sig förnimma emot Presteståndet, kallar den konslilutionelle askrika emot detsamma och säger sig hysa det hopp, 4att bem. stånd, i trots deraf, vid en kommande riksdag skall visa sig i en föryngrad bättre gestalt.4 — Hvilken grund bar väl den konstitutionelle för en dylik sörhoppning? Manne den, att frågan om den lika arssrätten med en knapp majoritet gick igenom i detta stånd? — Bah! en fluga Bor sannerligen ingen sommar, och en seger, vunnen för den goda saken från de winkarnerade omojligheternad, utplånar icke på långt när alla de nederlag, som de i så många andre fal tillsogat densamma. Men lätom oss äfven antaga, att Presteståndet vid en kommande riksdag visade sig i en föryngrad och bättre gesialt; hvem finge man väl då tillskrilva denna sörändring: antingen 1844—45 års riksdagsmedlemmar al detsamma, eller dessas kommittenter, som genom det så kallade askrikete Hlisvil gjorde uppmärksamme på hvad deras egen och fäderneslandets frid tillhörde, och soljaktligen fattat det beslut, att icke ånyo invälja de balsstarrige relormsienderne? — Naturligtvis desse sednare .... Men då har ju askriket a gagnat, och det blir således icke ett fel att hafva askrikite, utan ett fel att balva underlåtit all så göra .... bet är i sanving ett högst eget förhållande med den Konstitutionelles räsonnemanger, det neml., att om man tager de al honom uppställda satser till preemisser, så