iande på både folk och regering, af det enkla, men kraftigt verkande skäl, att den mera gör afseende på det enskilla, än det allmänna bästa: mera fäster sig vid personer, än vid saker; mera vid ytan, än vid kärnan af tingen. Någon bestämd plan för sina operationer bar den icke på länge halt. Dess strider äro ett slags gucrillafäktningar, utan ordning och sammanhang, nästan ulan annat mål, än egoismens eller lidelsernas. Huru då begära alt denna press skulle kunna gifva oss några statsmannaämnen? Visserligen höll vår periodiska press en gång på alt utbilda sig till hvad den kunde och borde blifva, för att gagna och upplysa nationen, och hade den i denna rigtning fortfarit att utbilda sig, så hade den äfven kunnat rikta staten med slere goda förmågor; men nu ville ödet icke så .... den föll i egennyttans händer och ligger än i dag fjettrad i dess bojor. — Regering, Representation och press hafva således sjelfva satt oss på den svältkur, i hvilken vi nu, med afseende på slatsmanna-anlag och förmågor, oss befinna, och sedan man så godt som sökt utrota dessa anlag, dessa förmågor, skäms man att erkänna, huru illa det står till i sjelfva verket, utan tiger beskedligt stilla, väl vetande, att man i sin mån bidragit till oefterrättligheten. Men icke bjelpes saken derigenom, att man vill undandolja densamma. — Det är likaså godt först som sist att i detta fall uttala sitt pater peccavi och slå in på bättringens väg. Framför allt blir det oundvikligen nödvåndigt, att Regeringen, genom att lägga hand vid och kraftigt understödja de så länge fördröjda reformerna, antager en bestämd färg. Sliter hon sig en gång ur den overksamhet, i hvilken hon allt för länge varit försjunken; höjer hon en gång med kraftig och stadig hand den förnuftsenliga frihetens heliga banör; stöter hon en gång med kraft i nationalilelens Gjallarhorn — nog skola många, nu slumrande, kämpar vakna; nog skall hon komma i erfarenhet af, alt det ännu inom fåderneslandet sinnes män, åt hvilka bon med trygghet kan gilva sill förtroende och som troget skola bisti henne i den stora välsignelsebringande striden mot slåndsinteressena, fordomarne, obskurantismen och alla dess kända och okända anhägare.