EAKOERREEESPONEDENS. Stockholm den 12:te Augusti. Alt en förändring af konseljens ledamöter snart kommer alt ske, omtalas nu med temlig visshet. II E. Statsrådet Ihre har länge sjelf åstundat skiljas från sin portfölj och mottaga beskickning vidt något främmande hof, och då Herrar Björnstjerna och Palmstjerna vid sista Riksdagen representerade sine värde ätter och det Svenska Riddarhuset i allmänhet så, alt de väl aldrig kunna göra anspråk, att vidare vid Brittiska och Ryska hofven få representera Svenska Regeringen, eller Svenska folket, torde en plats snart yppa sig för H. E., hvars porifolj då tros komma att öfvertazas al Stats-rådet Peyron, till hvars efterträdare åter IIr E. v. Troil lärer vara utsedd. Det omtalas äfven, att Statsrådet Fåhreus tänker att lemna Givil-departemeniet; men detta rykie vill jag i det längsta hoppas vara ogrundadt, ty under den torftighet på förmågor, som nu förefinnes, bar konseljen verkligen ej råd att mista denne sin äldste medlem. kluruvida Stats-räåderne HArr Nordenfalk, Staöl von Holstein, Faxe, Munthe och Silverstolpe deremot ej kunde lemna taburetterne utan att härigenom någon större tomhet inom konseljen, eller någon olägenhet för nationen, skulle uppsta, lemnar jag derhän. Några af dessa Herrar tros också komma att afgå; men deremot lär det vara temligen säkert, att ferr Weern kommer att stanna qvar. Ått finna några dugliga efterträdare att intaga de afgåendes platser, är verkligen svårt, och högst behlagliat miste det i sanning vara, att värt land skall röja en så stor brist på Statsmän, att Regenten skall belinna sig i verklig förlägenhet, då han skall komplettera Stats-rådet, och att ingen enda person i hela landet torde finnas, som kan uppge tio hvar i sitt fack fullt skicklige Statsråds-ämnen, hvilka tillika ega den karaktersfasthet, att de till den vigliga och ansvarsfulla befattningen alt vara Konungens rådgifvare kunna anses fullt kompetenta. benna beklagliga omständisbet gör visserligen, att man ej sar vara alltsor nogräknad med nuvarande Regering, åtminstone icke så länge man är öfvertygad om dess goda alsigter; dock berättigar det ingalunda pressen hvarken alt tigande göra sor sot gevär, eller hurrande skyldra gevär. Att Konungen skall vara i en ganska brydsam beligenhet, da han med sin krona ärst en hop under 25 är samlade reformfrågor, som ej lingre hunna ligga oafgjorde och ajournerade, och ser sig nästan helt och hället sakna män, som kunna utreda och slita dessa frågor, kan man lätt föreställa sig. Det