Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1845, sida 1

är dessutom ej så lätt att skapa och ombilda; men ju längre man uppskjuter, ju svårare blir det, och ske måste det dock en gång. Det går ej an, alt man endast expedierar de kuranta frågorna och låter sjelfva lifsfrågorna hvila. Elandet, så i politiskt som socialt hänseende, vexer oss då öfver bufvudet. Granskar man nu litet nogare dessa reformfrågor, så skall man finna, att ingen af våra Departementscheler blir lottlös: Justitieministern har på sin lott hela vårt lagväsende, på hvars reformerande man arbetat i trettio är, utan alt få saken klar; Civildepartementets chef har att afgöra näringsfrågan, med hvilken man laborerat allt sedan 4809, utan att komma till nägot resultat, och denna fråga är dertill den, i min tanka, mest vigtiga; hinans-departementets chef bar att utarbeta ett skattesystem, hvarigenom skattebördorna skola jemnas; Landtsorsvars-departementets chef måste gifva vär arm en reorganisation, hvaraf den är i högsta behof, såsom H. Maj:t i sitt helsningstal till sednast församlade Ständer offentligen erkände; Sjöförsvars-departementets chef har samma åliggande att fullgöra vis-å-vis flottan; Ecklesiastik-departementets chef mäste söka tillvägabringa ändamälsenliga reformer inom våra läroverk, och har härtill en särskild anledning genom senast församlade Ständers skrifvelse till Kongl. Maj:t i detta ämne. Ingen är sålunda lottlös, och dertill kommer slutligen Representations-frågan, uti hvilhen Regeringen nödvåndigt vid nästa Riksdag måste yttra sig tydligt och bestämdt. Att nu fordra, det alla dessa frågor på en gång skola företagas och afgöras, vore obilligt; men bvad man tyckes kunna fordra, är, att man gör början med någon och bringar den till slut på ett principenligt sätt, omen ej genom plåstringar och konsiderationer invecklar den än värre, samt derefter vidtager en annan. Önskligt vore, om man ville börja med nåringssfragan, tv af nuvarande näringslagar lider verkligen nationen mest. Att IH. Maj:t Konungen också betraktat denna fråga såsom nödvändig att snart algöra, kan äfven skönjas deraf, att H. Maj:t vid sednaste riksdags början lät forstå, att han önskade, det Ständerna matte lata tull-lagstiltningen vara oförändrad tills vidare. Matle nu bara icke Borgare-ståndets cvackra hallnings under Riksdagen föranleda någon ändring i II. Maj:is ölvertygelse! Svärast år att finna män, vuxna alt utreda dessa frågor. Svärigheten häraf inse nogsamt de konservative, och dersore äro de icke ulan ett slags hopp. be förmågor, som de ha att erbjuda, äro dock, sanning att säga, al1