Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1845, sida 1

——— 5 messan. Till det yttre visade han en okonstlad rältframhet; med öfverlagd sörsigtighet tog han dock aldrig ett steg vid hofvet, utan att förut väl känna sig för. Genom att med all en hofmans smidighet alltid vara af samma tanke som sin herre och beherrskare, och genom ett strängt bevakande af sina egna passioner hade den bedagade Ruy Gomez pibehånit sig på sin höga plats i staten; honom hade ingen storm vid holvet förmålt att fälla, emedan han städse, likt det böjliga roret, följt alla dess rigtningar. För allt i verlden skulle han aldrig hatva tillåtit sig all motsäga sin despotiske och grymme herrskare. Hans gemål, Donna Anna de Mendoza, ung, högmodig, praktälskande, beherrskade hosvet genom sin skönhet och sin lyx. Hon älskades af konungen med en passionerad låga, någonting, som var ytterst ovanligt, ty, ehuru Philip ingalunda försmådde kärlekens nöjen, lät hans sträfva, härda hjerta blott sällan sätta sig i brand. Prinsen, hennes gemål, aktade sig noga för att störa detta sförtroliga förhållande, om hvars tillvaro han var fullkomligt underkunnig. Prinsessan af E b oli var den enda qvinna, som en längre tid utöfvade elt högre välde öfver Philip. All sor stolt för att bry sig om sqvallret vid hofvet, likgiltig lör konveniensens fordringar, gick hon sin egen väg; än öppen och varm, än kall och sörställsam, än häflig och genomgripande, än försiglig, slug, intagande genom saktmod och mildhet, i sitt tal än sublim, än nedsjukande till cynisk fräckhet, förblef hon för allt hoflolket en oupplöslig gåta. Emedlertid ankom hertigen af Alba från Nederländerna. Konungen inhemtade gerna hans mening uti de mest invecklade statsangekigenheter, så väl (ör den erfarenhet hertigen förvärfvat, som ock för det öppna, energiska sält, på hvilket denne märkvärdige man uttalade sina tankar. Samvetsgran uti utförandet af de honom ombetrodda , hvarf och ärenden, såsom vasall bevisande en trohet, den der af