Då nu besinnas, att Ilerrskapsståndet ej blott är innehafvare af samhällslifvets alla embetslöner, utan äfven, såsom ledare och cheler vid större och vinstgisvande industriföretag, disponerar största delen af all verldslig förmögenhet, och således eger i händerna medlen för lefnadsnjutningarnes ernående, så inses ock, att frestelsen till missbruk af medlen och retelsen till öfverdrift i beqvämlighet och njutning mäste vara starkast hos Herreslåndet. De i fullt och redbart arbete stadde Herrarne ega dock, just i sill arbete, ett mägtigt skydd mot förnedrande missbruk. Ett dugligt och nitsfullt arbete sörer med sig en sriskhet, hvars såväl grund som kännemärke är höghet eller åtminstone allvarlighet i syftemål, samt kärlek till enkelbet, måtta och ordning i hela lefvernet; endast såsom undantag finner man flärd och vehligt öfverflöd i dugliges och tillika nitfullt arbetssammes boningar. Men tvertom befinnes, att, så långt tillgångarne medgisva, lorsoslande vehlighet och vållesnad samt omdlig fslärd, endast med allt for så undantag, utgöra grunddragen i lesnadssältet hos de halft-arbetande och ännu mera bos de arbetslöse. Detta är helt naturligt. Det slappa arbetet och ännu mera sysslolösheten strider emot menniskans natur och meågilver derfore icke friskhet, utan föder ohjelpligen af sig en förderflig sjuklighet, hvars yttre kännemärke är öfverretlighet för sinnliga impressioner och hvars inre väsende är låghet och flygtighet i syftemil, hvilka både yttre och inre sjukdomsgrunder, i sin utveckling, föda af sig all mensklig uselhet. Den veklige och arbetsslappe bibehåller dock inom sig menniskans gemensamma begär efter välbefinnande och glädje; men bristen på erfarenhet af det fullgoda, gagnframbringande arhetets stora fröjd, jemie den vellisheien ständigt åtföljande oklarhet och skefbet i omdöme samt svaghet i viljan komma henne, att vid sträfvandet efter den åstundade belåtenheten begå det misstag att söka den, icke såsom produkt af ett pligtmässigt arbete med thy äfsoljande måttliga lefnadsnjutningar, utan i ett alltjemt stegradt mått af desamma, äfvensom en oupphörligt stegrad förfining af deras beskaffenbet. Men denna njutningsmättets stegring och denna vällelnadens öfverförfining har, likasom hvarje från kristlig förnuftighet och återhållsamhet lösgjordt menniskobegär, ingen gräns, utan sträfvar rastlöst till sitt mål, som är den gagnlosa kraftuttömningens ängeruppsyllda algrund. (Fortsättes.) m