Tankar Om Ståmds-eirkulation ), Detta allt oaktadt se vi ju allmänt, om vi blott förbigå några ända hilttinills sällsynta undantag, att berremannen, om han ock har ett dussin söner, dock till följe af det allmänna håsdvunna och derföre af den enskilte icke lätt äsidosatta bruket, tager för alldeles algjordt, att alla tolf skola, kosta hvad det vill, blifva Herrar. vål bar i sednare tider, såsom förut blifvit. nämndt, ett närmande till en naturligare ordning sports i så måtto, att ofta nog barn af de högre klasserna ingått i de så kallade Näringarne; men steget är dock härmed blott uttaget till hälften; ty ölvergängen af dessa barn bar hittills skett i beräkning, att, eliter på sin höjd några lärolr, blilva intelligenschefer for ett antal verkliga arbetare; siledes åter Herrar med åtföljande herrevanor, behofver och a sprak. Dehagande på fullt allvar och med uthallighet i verkligt kroppsarbete bar allt hitintills ansetts för herrebarnet icke värdigt, eller atminstone olychligt. Fhorsynen har imellertid icke, om ej såsom hågst sällsynt undanlag, af tolf bröder ämnat alla till herrar eller styresmän, hvilket namnet Herre uttrycker, utan kanske på sin hojd tre al de tolf; och dessa tre, om de för ölrigt skicka sig väl, kunna blifva med större eller mindre omfattning duglige män på sina herrepiatser, belitne för sig sjellve och nyttige för audra. — De öfrige nio äter, hvilka af naluren varit ämnade till verkliga kroppsarbetare, men som genom menniskors naturvidriga fördom pwiilvit förordnade till Herrar tvertemot naturanlagens anvisning, hlilva beklagansvärde fuskare, olycklige för sig sjelfve och belungande för samhallet; och härmed sker endast en uppfyllelse af den stränga, men rättvisa lagen, att brott emot naturen, likasom hvarje annan synd, straffar sig sjelf och blir yiterligare straffad. Bland de många och stora olyckor, som härflyta från standsstagnalionens onaturlighet, må vi här betrakta nagra. Att llerrestandet genom stagnationen blir öfverbesolkadt, är redan antydt; men hvad blir det utaf denna Herceständets allt mera iilltagande öfverloppspersonal? llvilka vidrigheter far den sjelf undergå till straff för afvikelsen från naturens ordning, och hvilka sordersliga verkninear af llerrestandets onaturliga och tryckande ställning drabba den stora massan af kroppsarbetare, allmänneligen Folket kallad, älvensom samhällskroppen i allmänhet? EmOm oSS försöka en ösversiat! En del af dessa öfverloppsherrar hafva rinaa blvgsel, men stora anspråk, ehuru derjemte ofta stor brist på redbar herremannaduglighe!, och sramkomma-sörmedelst både egna och insiptelsengande anhörigas opatriotiska bemödanden, samt genom Regeringens misstag, till samhällets embeten, dem de oshickligt förvalta till statens tinza batnad, kanske sorders; men lata dock de genom Folkets arbete och försakelse sammanknosade lönerna sig väl bekomma; ja s2 med nöje, alt för deras skull, utan statens behof, tillskapas allt flere och rikare allonade ösfverloppsembeten, hvilka dock aldrig sorsla sor den stora lycksokareskaran, hvars stora anspråk och behos, utan att någonsin kunna tilliredsställas, dock åstadkomma ett förderlliat och mäktizt motstand mot en af behofvet högeligen päkallad sträng sparsamhet och grundlig slärdlosbet i statshushallningen. En annan del af dessa öfverloppsberrar, hvilka genom arf bekommit mer eller mindre förmögenhet, men tillika äro nog inskränkta till förståndet och nog omoraliska till samvetet, ati kunna tro någon äga rätt att lefva sysslolös och anse rikedomens ändamål vara intet annat, än ägarens egen njutning, icke besinnande, att rikedomen blott är ett lån med åtföljande drygt ansvar för den kraft, den innebär till medmen