SS mm KONSULNIMONTAURAN.) Han lade således några ecus i sin gördel, 9 drog på sig sina läslerdamaskor och begal sig till Paris. Der blef Get honom i början svårt nog alt få rätt på sin man. Men hur länge han strök omkring Louvren och frågade alla vakterefter Henrik-Jägaren, träffade han slutligen på en gammal man, som hörde uppmärksanni på honom och bad honom vänta. Snart kom verkligen en page i blå sidensarsjacka, på hvilken präktiga venelianska spetsar rikt neåfollo, aftog skalkakligt sin toque med hvita plymer, gick fram till bonden och förde honom genom de praktfulla rummen i Louvren, fulla af damer, fornäma herrar och gamla hugenottanförare, ännu halft beväpnade, ända tll dörren af ett kabinett och gick sin väg, sedan han formanat honom att vara tyst. Signoret var helt förbluflad öfver all denna furstliga prakt; glansen af denna kungliga boning, som han nyss gått igenom, återsbeglades i hans bjändale inbillning: och han höll just på all på allvar fråga sig sjelf, om han drömde, då han i detsamma såg den inträda, som han sökte. lian var mycket förändrad, och churu mycket enkelt klädd, hade hans utseende en vördnadsbjudande värdighet, som skulle gjort Signoret helt försagd, om han icke, för att gifva denne mod, leende räckt honom handen. Detta vänskapsbevis gjorde Signorel litet drisligare; han satte på sig halten och lyckde den andre till förändringen i hans belägeu0. Ån! jag bor bättre än du, svarades honom. — Ja, det är säkert, här finnes intet rum, som icke är mera värdt än hela Fau. — Nå väl! du har ännu ingenting sett; kom hit, Signoret, betrakta den här sköna Seineströmmen med sin Pont-Neuf, silt Tour de Nesle, sin vackra Pre aux Clercs, sina grönskande öar.