Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1845, sida 3

A——— ————————— la för mobben, jag, som under franska revolutionen blifvit van att skada farligare saker! Nej, om icke ni vill köra, skall en annan göra det. Och till frolts skola hästarne utstyras med röda tömmar vhrs Excellens kommer att ängra sigop, genmälde liskusken under en djup bugning. vTyst med detta narraktiga pratlo ropade Grefve Fersen med missnöje. vän ni, min kära Eriky, — tiliade han — hvad har ni alt säga mig. År också ni en olycksprofel2n oVisst mumlar sfolketo — svarade jag — ovmen jag tor icke, alt sådant är mycket att fösta sig vitl. INmz skulle väl här i Sverige vaga en förolämpning emot en så förnäm herre ? Nej, annat kunde ske i Frankrike. ohri har ni ganska rält. virs Excellens må vara fullt öfverlygad, alt ingenting ondt inträllar. yJag är ofverlyg rad derom.p Grefven gjorde en lilen rörelse med hufvudet och sade: onu må ni afträda! ty ordet ni varen benämning, som den stolte och förnäme mannen alllid nyttjade för sitt tjenstefolk äfvensom för månsen annan, i värdighet honom underlägsen, person. Jag var belåten alt hafva bidragit till Grefvens förtitande på den svenska pöbelns beskedlighet och saktmod. Desto säkrare skulle ändamålet vinnas. Morgondagen kom. Jag hade låtsat mig vara sjuk, för alt ej n dgas åtfölja Gresven. Mon jag stannade dock ej hemma i palatset. Jag väsnases midt ibland pöbelmassan. Nu skulle jag få mätta milt så länge hungrande hämdbeg är. Tåget nalkades. Det var redan på Hornsgatan. Allt mera stormande blef massan, och vid anblicken af det allförj lysande ekipaget, sleg raseriet till sin höjd. Den första stenen insusade i sjuglasvagnen och