Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1845, sida 3

———————— — — — — ——————— — — — träslade Grefven. Man har påstått, att denna sien kastades af en skorstensfejargosse. Det är icke sannt. Den kastades af mig och var den första gärden af min hämdlystnad. Denna sten efterföljdes af hundratals andra. Tåget gick framat, boledsagadt af pobelns skri och våldsamheter. Ändtligen hade den olycklige Grefven, till hällten framsläpad aff sina fiender, nått Riddarhustorget. Der, liggande utlsträckt på torget, uppgaf han sin anda, under det jag och tvenne andra mordgirige trampade honom på bröstet. Han hade dött vid mina fötter. Den stolte var förodmjukad och jag var hämnad. Jag anklagades med mängen gelike och ställdes för rätta. Man dömde mig till tio års fästning; jag har utstålt mitt straff. För fyra år sedan aflecd min hustru Lucile. I sin dödsstund bekände hon, att hennes yttrande om Grefvens och hennes kärleksförhållande varit utau all grund samt endast uppfunnet i afsigt alt göra mig svartsjuk tillbaka och att dymedelst bibehålla mig sjelf mera trogen. Alltså var min hämd orällvis. Den är likväl tillfredsställd, men den har qvarlemnat ängren. Nu är jag dubbelt olycklig.d9 — a Här slutade mördaren sin berältelse och vi ålervände tillsammans från vattenfaHet. Vid gästgifvargården gaf jag den fattige mannen ännu en liten allmosa, hvarefter jag fortsatte resar, med beslut att uppteckna mördarens historia. Prygel-con to i Engelska Armåeen. Under loppet af är 1843 pryglades 2170 man i Engelska armeen, och fingo inalles 93,983 rapp. Största portionen prygel var 60 och minsta 3 rapp. Finnes väl något civiliseradt land i Europa, der krigsmakten får så mycket stryk, som i England?