Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1845, sida 2

ÅN embelen. Har det väl alltid skett, äfven af den närvarande styrelsen, som så gerna tycks vilja göra sig populär och hylla Rätt och Sanning.o — Vi öfverlemna åt den oväldige att döma deröfver, eoligt redan skedda och, som, vi hoppas, snart skeende utnämningar; ty hvarför Postverket ännu skall sakna ord. Chef, likasom hvarför Domprosteriet i Lund ännu skall stå öppet, kunna vi ej inse. Vi hade hoppats, att ajourneringslikasom favorit-systemet upphört med gamla regimen; men vi frukta, alt det snart börjär på igen. Hvad som närmast föranleder dessa reflectioner är utnämningen till Chef för Wendes Artilleri. Som älven en del af detta vigtiga vapen ligger i Gtheborg, kunna vi ej neka, att det och hvad dertill hörer, ligger oss särdeles om hjertat, hsilket vi äfven förut ådagalagt, och tvilvelsutan är det också det vapen, som, då det på allvar anlitas, ger utslag i sista instancen. Med tillfredsställelse iakttogo vi derför, såsom bland de senaste handlingarne af förra regimen, att den äldre sortjensten inom regimenterna belönades med Chelsbeställningen, såväl vid Svea som Gotha årtilleri, och vi våämade derlore, som vi ocksa yttrade, att det så mycket säkrare skulle ske vid Wendes, som nuvarande styrelse sorut visat sig hafva aktving för anciennitets-principen, då den lat förena sig med rättvisans. Vi väntade det sir mycket mer, som ridande artilleriet är ett eget vapen i sill slag, hvilket nära nog endast kan utveckla sina sujetter inom sig sjelf och dessutom dess äldsta regimentsolficer, sorordnades till regimentsbefälbafvare. Hvad som forundrade oss, var det länga uppskofvet med ord. utnämningen, hvilket vi dock trodde, på sin höjd, kunde härleda sig sran onskan att placera den äldre sörljensten på annat sätt, ifall man ville sätta en yngre i spetsen för regimeatel. Huru förvånade blefvo vi ej derföre, då, utan alla preludier, efter så läng besinning ändtligen en sor regimentet främmande man blef utnämnd till dess chef med sorbigående af alla, bide äldre och yngre kapaciteter det egde inom sig sjelst, en man, som, med all aktning för hans personliga karakter, dock aldrig varit prahtisk militär, och äfven på den post, han innehaft, just ej särdeles gicnat vapnet. Vi åberopa härvid de artihlar vi lorut haft öfver detta ämne. Huru förklara detta? — Skulle man då, på högre ort, ej känna de lorsjenta förmågor, som siunas inom Wendes artilleri-regimente, det enda, nåra nog, som utmärkt sis under sednaste hris? Det är väl möjligt; ty sedan 4828 har f. d. General-lälttygmästaren ej tagit någon personlig notis derom. Som nuvararde Generalballtvemästaren dock varit Chet for Wendes Artileri, borde han likväl balva kunnat lemna behosliza upplysningar. I alla fall borde man dock hasfva betänkt sig något, Innan man, 8enom tillsättandet al en yngre, främmande, alldeles inte utmärkt man, till Chef för bepröfvade mån, djupt krånbte dessa och sjelfva regimentet samt, för de yngre mom detsamma, hämmade det ändå längsamt nog framskridande akLancementel. Alt dylikt ej verkar fördelaktigt vå andan, hvarken inom regimentet eller armeen öfverhufvud, är naturligt, om också Immgenting vuras derölver. Vi anse det dock för en publicists skyldighet att, till regeringens eget bästa, ej förtiga det. En märkvärdighet till vidlader