Judarnes Ställning i Europa(Efter Alex. Weill, i la Revue Independante). I. Utur det judiska folkets sköte hafva utgått trenne wän, som hafva haft ett utomordentligt inflytande på mensklighetens historia Desse min äro: Moses, Jesus och Spinoza. Frikostigt, säsom bekant är, emot sig sjelst med prunkande titlar, bar detta folk i det hebreiska språket benämnt sig adet utvaldad, det utkoraded, adet heliga folket; men dessa stolta fordringar hafva Romarne, medeltiden och det nuvarande Europa besvarat med ärtusendens förföljelse och hat. Dess historia sönderfaller i trenne perioder, eller epoker. Den första af dessa är vidlystigt beskrisven i Bibeln, af proseterne, i domare-, konunga-och krönike-bockerna. Så snart man beträder denna historias område, hvilken ännu alltjemt betraktas såsom mensklighetens stamtafla, stöter man på motsägelser och inkonsequenser. Enligt Bibeln är Moses Judarnes lagstiltare; enligt krönikan har Mose lag icke varit: gällande så länge det första templet ännu stod. Ilvarken David eller Salomon tyckas hafva känt Biblens tillvaro; ingen profet, med undantag af Malachias, omnämner densamma, eller åberopar dess vittnesbörd. Mose lag blef en dag helt plötsligt funnen på murarne al templet under Konung Josig regeringstid. I våra dagar hafva de Welte, Eichhiorn och andra lärda Orieutalister med en kedja af oomkullstötliga bevis ådagalagat, att Moses af hela Bibeln endast sörsattat Deuteronom ion. Ursprunget till denna bok är en samling af mer eller. mindre sanna traditioner. Men hvad återstar då af Moses? — Hans lagstiftning, ett ododligt verk af visdom och genialitet Redan i denna sin lagstiftning har Moses lagt grunden till mensklighetens frihet. lugen Jude, heter det deri, kan vara slaf för beständigt. äktenskapet är i den påbjuden såsom en institution, omgärdad af respektabla garantier; mannens pligter mot qvinnan äro i den skönt framställda. Omtankan om förmögenhet, lif och helsa har lilligt sysselsatt lagstiftaren. Af fruktan för att familjerna skulle gå under i brist på fast egendom, hvilken liksom är deras rot i sosterjorden, bestämde han, att dessa egendomar icke kunna afhändas nagon annorlunda,