Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1845, sida 2

—— — — — — — ————Gat— —2c 18 — Hvad, tl beter R can! Nu ar det sort::a ti4 och jag förklarar er för en dum och platt upptöcsmahkare, hvars oförskämdhet sätter mig i den yttersta förvåning. De begge andre voro dock vackra och ålskvärda karlar, men nu — nej, det är for galet och jag ber er att genast på fläcken lemna mig. Att saken skulle taga en sådan vändning, hade icke Racan väntat. Hans förlägenhet var stor, dock märkte han snart, att här egde ett missförstånd rum och att man hade spelat honom ett puts. kuru skulle han bära sig ål? Till sin lycka varseblet han ett på bordet liggande exemplar af sina verk; han tog det genast, lemnade det åt fröken och sade: — Jag vill gifva er ett bevis, alt jag är den rätte Racan. Värdigas höra mig och jag skall läsa upp för er hela inn bok ord för ord utantill. Behöver ni vidare bevis?) Fröken de Gournay ville hvarken veta nagot af detta prof ellor af någon fredlig underhandling. Ilennes ansigte glådde al vrede och hon ropade med hhlolande åtbörder: — Ni er on oförskämd menniska och om ni icke på ögonblicket packar er bort, så ropar jag på hjelp och låter kasta ut er genom portvaktaren.:o Racan insåg nu väl, alt vidare ordande här alls icke skulle tjena till någonting, hvarsor han uslägsnade sig och lernnade et hus, der ban rönt ett helt annat emottagande, än han hade vän al sig. Så mycket var houom, för öfrigt, klart, all man roal sig på hans bekostnad och derigenom ådragit honom detta obehagliga uppträde hos fröken. (Fortisättes.)