Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1845, sida 2

1i qJ Z T—7;7,7,: — ——— — slutligen fullkomligt ofvertyga fröken, all han verkligen var den person, tor hvilken han utgaf sig. Under ömsesidiga komplimenter åtskiljles man, sedan samtalet återigen hade varit 3 qvarts tinuma. Knappt hade Ivrande lemnat sfroken de Guarnays rum, forrän klockan slog 3 och den verklige Racan kom. Denne var besvarad af andtäppa och klättrandet uppför trapporna hade angripit bonom; uittottad och andfådd kastade han sig i en ländstol. Fröken de Gournay hade emellertid åter begilLik sig på jagt elter sin förlorade vackra tanke och så fordjupal sig uti denna sin jagt, att hon hvarken märkt då den nye främmande anmäldes, eller då han intrådde. Tilltänigtvis vändande sig om, blef hon nu varse Racan, som ätemligen liknade en tjock torpaktare och med sin näsduk torkade svetten af pannan. Hon ropade på sin sällskapsdam och begge kunde ice undertrycka ett högljudt skratt vid anblicken ar den lille tocke och ovige sulingen; men det blef väl än värre, när Racan började alt tala, ty han stemmade och kunde icke uttala bokstäfverna v och 2. Bet varade temligen länge, innan han hade förmått alt göra sig begriplig och berattat. att han led af anniäppa och icke tyckte särdeles om att gå uppföt trappor. Fröken de Gournay frågade derpå. hvem han var och hvarmed hon kunde tjena honom. Racan började under fortsatt stammande och uteen lika så obegriplig som tråkig smörja, som satte den gamla damens tålamod på ett bäårdt prof, På frågan hvad hans namn var, svarade Racan, han helte Latan, hvarpå froken genmälde: — Som jag hvarken känner er eller förstår ert språk, så maste jag bedja er vara sa god att skrilva ert namn på delta papper. Kan ni skrifva? — Om jag kan skrifva? En sådan fråga! Jag må rigtigt skrasta. Hela Frankrike har läst och beundral mina verk och jag skulle icke kunna skrifva! Gif mig hit en bit papper och läs nu detta namn. lemmandde af de 2 förutnämnde bokstäfverna ett tal,