C( TFT OMP alv ed J UHLULII, dit, S01U JON, DiLlivd MGIIIfrån den sista brodbiten, skulle nedtysta inna bekännelse hos dem, som äro amovible innevi anare af Carlsborg, så är den saken redan När alder känd och insedd i hela denna ort och . vidt häromkring, att så länge ett visst volkaniskt och gallsjukt element finnes på Carlsborg, skola frid och enighet aldrig der blilva bofaste. Hvad angår, att dev vicarierande läkaren vid Carlsborg saknar tour och befordrinustätt, så är äfven detta icke enligt med lörhallandel. Kongl. Maj:ts bref af d. 47 Febr. 48S37har redan derom sorordnat, och som på Carlsborg icke finnes någon läkare på ordinarie stat, så lärer detta tillämpas på hvarje competent låkare, som der tjenstsör. Beträållande att den sjenstfsörrätiande läkaren skulle sakna tillfälle till ökade inkomster af enskild praktik i orten, så är detta så mycket mindre sanut, som en tillförordnad läkare från Carlsborg under min sjukdom afrest med en särdeles god behållning, just af enskildt praktik insamlad. Det är således i högsta måtto bedröfligt, att Hr M. i underd. sramstallda grunder för redgleringen af låkoretjensten, råkat vara från sanningen helt och hållet afvikande. Den 26 sistl. Juni meddelades mig en Koneal. skrihelse af den 43 Maj d. å. al ianedall, att, då genom 2:ne trovärdige personers intyg det vore upplyst, alt jag besunne mig i stort armod, och att med afseende på milt beröwliga nit och skicklighet i tjensten Kongl. Maj:t täcktes i ett for allt tilldela mig en gratilication af 4535 Rdr 16 sk. beo (och ingenting för scamtiden) samt med mig ålagd skyldighet, att, enlist lU:r M:s gjorde underd. anmälan, 80 fort vilt helsotillstand sadant tilläte, från fästningen asflytta, da den hjelp jag kunde göra fästningen vore obetydlig och af ringa värde, då jag ej mer tihhorde såstningens besal. och då den nye tiharen ensam billigtvis gör anspråk på inkomsterne al praktik i orten. Det är Ilr Statsrådet Baron Peyron som contrasianeraft denna Kongl. skrifvelse. Mig synes, av tir Statsradet möjligen foörbisett följande omståndiabet: IIr M. har till ll. Maj:t förklarat, alt min låhareverksamhet är obetydlig och al ringa värde; häraf blir soljden, att jag är oförmågen att mig sjelf sorsotja; 2:ne trovärdige män hatva intygat, att jag år försatt i ett ytlerligt armod samt häftar sor skuld; den nådigst meddelade gratifikationen är saledes på sorband fortard. helst jag i 5 månader saknat allt understs d, silln lje of allt detta sorterar jag under sattia sorsorjningen, och ingen annan sorsamliog Hrer kunna alåggas att försorja Carlsboras fattive, hvadan maon svarighet torde yppå sia vid den anbesallda afslytiningen, och enär jag är i saknad af alla medel att hyra mig rum, älven om jag bade nog krafter att hunna fivttas, hvilket redan for 3 år sedan visat dig vara oOmojlist, så har jag furnit mig nödsakad, att hos Carlsborgs Fartigdirection anmala mig som sattianjon. Om man lar 110 det, så lärer redan Kongl. Ingeni urcorpsen häremot förklarat sig ovillig, och ansett, att jag till värd af församlingen vore oberättigad. Men detta är älven blott berättelsevis inhemtadt. Någon liten motsägelse är man i stånd att upptäcka deri, att lr M. i en föregående underd. sbelfvelse till II. Maj:t förklarat, att tillfalle att vinna ökade inkomster af enskild i praktik för lakaren vid Curlsborg saknas och i en annan, s som grund for nodvaåndigheten af min alflyttning från Carlsbora, anfört, att den nye läkaren billigetvis gor anspråk på alt tillgodonjuta in omsterne af enskild praktik. liIr M. skall for denna motsägelse sasångt gilva den förhlaring, att lnkarepraktik verkligen är att tillgå, men alt jag tillskansat mig den. — Ty då Hr M. förklarat, att min laåkare-verksamhel är obetydlig och af tinga värde, så bör den äfven vara utan inflytande på den nye Uharen. Men Hr M. är mera consequent i sin förföljelse, än i sin logik. Skulle någon nu vilja förebrå mig, att hvad