EN SÄ NED TS Framställning af den sednasle regleringen af Lilaretjensten vid Carlsbor 6. Sisom infödd Bohuslänning, och då min första undervisning är hemtad vid läroverken i Götheborgs och Bobus län, der äfven en stor del al mina ungdomsår äro tillbringade, och jag sålunda der eger talrika vänner och bekantskaper, skall det kanske interessera en och annan att taga kännedom om de ovanliga tilldragelser, som i senare åren format mitt öde. Det har nemligen i denna ort väckt en allmän bestörtning, att en sjensleman, med sin Konungs, de ösverinseende myndigheternes och den omgifvande ortens intyg om berömligt nit och skickiigbel i tjensten, blifvit från denna tjeast och lon ohörd skiljd, endast af sjuxdomsorsaker, tvertemol den vanliga praktiken, att den sjuke, med bibehållen lön, för egna medel sjels bekos!ar en Competent vicarius. — Man har lillsolje af denna bestörtning sökt vinna sorllaring öfver en dylik tilldragelse, och samtalsvis man och man emellan lära de som belriivit och motiverat mitt entledigande, dertill gihit skäl, ej mindre förvånande, än sjelfva sactum. bå, som nämndt är, dessa lörklarinzsgrundler blott samtalsvis bli!vit aslemnade, är dot möjligt, att de kunnat blisra mindre väl uppfattade och återgifne, hvadan de icke sortera under laglig bevisning. — Jag framställer dem rött och slätt sådane jag hört dem, och antager dem hvarken såsom sanna eller salska. Miua vedersakare påstå nämligen, att jag säkert i ro fatt åtnjuta min lön, så vida jag ej med bittra bref och skrilvelser relal upp Konul. Ingeniör-korpsens befäl. Al efterstående lemnar jag åt läsaren all dömma om det är jag, som retat, eller blifvit retad. Dessutom är det en känd sak, att, tilliolje af en viss korps? intolerans, eller, för att tala rent sprak, tilllolje af dess despoliska öÖerslytande, jemna stridigheter varit och äro å bane här. — En mängd tjenstemän hafva tid efter annan mist lemna fästningen, och detta är det enda vilkoret seden man genom sjelfständighet och rättskänsla blifvit misshaglig. — Andra åler (den största delen af härvarande personal) befinna sig på den ständpunkt i samhället, ali de helt och hället bero af den tjenst, de här innehafva, hvadan ett underdaulahetsoch skräcksystem har med temlig lätthet latit införa sig. Vidare påstår man, att mina molståndare lagt mig till last, hvad jag i sista stunden vill betvisla, att någon mendiska om mig kunnat tänka eller säga, nemligen, ati jag skulle bidraga att demoralisera populacen, att jag skulle advocera, skrifva för den, uppvigla den mot besälet o. s. v. llärpå kan jag boll svara: om någon enda af korrektionisterne eller arbetarne en enda gäng sjort mig tillbud att sålunda biträda, eller om jag en enda gang gjort mig skyldig att hafva skrifvit för en sådan person, elter på niigot sätt sökt uppvigla eller demoralisera desse elycklige, må då Gud förskjuta miz ur sin näd för tid och evighet! — — — Sådan är denna ankladgelse, ifall den verkligen existerar. bevis mot mia i detta fall produceras! I brist på fullständiga instruktioner för vederbörande befälbafvare här, och således utan säkert uppgångne rågångar mellan bvarderas verkninaskrets, har i alla tider samhällsenigheten lidit intrång af täta tvister, i hvilka alla, så vidt jag vet, n. v. Fortifikationsbefälbafvaren sramstall som ena parten. benna mindre lfördelaktisa samhällsstämning har i senare tiler tagit djupare intryck af obehagli; gheter af en hell ovanlig art. För några år sedan utspridde sig allmänneligen det rykte, att Herr kapt. och kidd. Klcen skulle hafva slagit sin kamrat, Ilerr Löjto. Wiggman, båda af Ingeniör-korpsen. En krigsrätt nedsattes, dels till detta ryktes vederläsgande, dels lill upptäckande af utspridaren deraf. Behlagligen uppkom, tillfolje af detta obehagliga sorhallande, en dodlig siendskap mellan parterne, ISHOOAAS. 43 B. Md