Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juli 1845, sida 1

mål. Äfven för obösligt skrissätt bar lagstiftaren varit betänkt på straff, och alldraminst äro kallt beräknade, i tysthet utförda förföljelser, i fall jag så får anse hvad som händt mig, dervid lag tillämplige. Jag begärde alt få afslytta till läkarebostället Mosskärr, der-då sjukhuset var förlagdt och min kamrat, den vikarierande läkaren, bodde. Man vägrade mig detta. Sedan sjukhus och läkare blifvit in i fästningen förflyttade; sedan stället endast beboddes af murare och en skomakare, då erbjöd man mig att flytta dit. Imellertid var jag nu i den belägenhet, att man stundeligen fruktade för milt lif. Jag anropade då ännu en gång Kapt. Kleens barmhertighet, och med den framgång, att underossicerarne ändtligen fingo afiytta. Som ryktet om mitt entledigande tog förnyad fart, så trodde jag, alt något borde göras å min sida till tryggande af min utkomst. Jag lillskref således ej mindre Herr Medicinal-rådet Ihelning, än Herr General Lelrn, om jag ej, till säslningens båtnad, borde hos Hans Maj:t i underdånighet anhålla, det mina inkomster singe ur allmänna medel utgå. Härpå erboll jag svar, alt ingen ändring vore i fråga med mina inkomster, dem ett nådigt Konungabref tillerkände mig, och att ingen annan offentlig fond vore att tillgå för milt underbåll. Denna ansökning inställdes sålunda. Men den 9 Decemb. 4843 ingick Hr Öfverste Meyer, utan att jag derom egde ringaste aning, med en underd. skrifvelse till U. Maj:t, af innehåll, att jag under min sjukdom, som varat i mer än 4 år, varit oförmögen alt min tjenst bestrida, och till följe deraf en tjenstförrättande läkare af sästningsbyggnadssonden bekostad; att svårigheter yppade sig i anseende till den ringa aflöningen och bristande praktik i orten, samt då extra läkaren icke räknade tour och befordringsrätt i likhet med ordinarie läkare, alt en längre tid få behålla en dylik vicarierande läkare, och alt af denna anledning täta ombyten söresallit, hvadan II:r M. i underd. hemställde, om icke mitt förordnande som sjukhusläkare borde upphöra, och lämpligt understöd af H:r M. till summan bestämdt, borde mis an. slås. I nådig skrilvelse af d. 24 Januari 1845 täcktes II. M:t i nåder resolvera, att mitt förordnande skulle upphöra, att annan läkare skulle i mitt ställe förordnas med åtnjutande af det anslagna sjukbusläkare-arsvodet, och hvad milt understöd beträffade, anbefalldes att inkomma med uppgift om mina enskilta förmögenhetsvilkor, hvarefter II. M:t ville taga i nådigt öfvervägande, hvilket understöd, som kunde mig af allmänna medel beviljas. Detta meddelades mig först d. 8 Mars. ba jag sedan i kassan utrequirerade min aflöning för Mars månad, svarades mig shkristeligen, att, tillsolje af en skrifvelse från Chefsembetet, min aflöning redan vore indragen. Jag hade således redan i 8 dagar varit entledigad, utan att derom ega den ringaste aning. — Men d. 49 derpå följande April mottog jag en, den förra motsägande, skrifvelse från Fortisications-besälhafvaren, af innehåll, att på gjord förfrågan i chefs-embetet svar anländt, att jag med d. 44:le April vore från tjensten skiljd, hvadan Mars måänads aslöning vore att erhalla når som helst. Det affordrade insyget om mina crskildta förmögenhelsvilkor, utföll så, att 2:ne på fäs tningen bosatte tjenstemän vilsordade, att jag häfsade för skuld, vore bringad till ett yllerlig armod, och sullkomligt utblottad. i I Hr M:s underd. uppgilter hafva någre misslag iusmugit sig. Först från d. 28 April 4842 erhöll jag, såsom tjenstefri, nådigt tillstånd att sjukhusläkarelönen oaskortad åtnjuta. Derifrån till d. 9 Dec. 4844, då Ir M:s underd. skrifvelse är daterad, halva endast mer än 2, men icke mer än 4 är förflutit. Icke heller har någon af de afgående extra läkare klagat missnöje öfver inkomsternas ringhet, dem de vid ansökningen kände. Men äfven med full lön hafva