Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juli 1845, sida 1

Ilallsytands omgjsmirtg , unö mligen det inflytande, hon utvivade på sta lens affärer ochde hyllningar, henne hemburos af snillrike män. Alla dessa löreställningar hulpo till ingen ting, utan hon vidblef hårdnackadt sitt en gång fattade beslut. Nu var hon övertygad, och denva hennes öfvertygelse hade tvifvelsutan vunnit än mera styrka genow sin förbindelse med religiösa känslor, att firlikningen med Faubourg Saint-Germain skulle forsiggå samma dag, som hon kunde aftruga Talleyrand en offentlig återkallelse af det framfarna. Hvad hon alltid var säker om att derigenom i alla händelser vinna, var att smickra drottningen. Det låg ingenting orimligt uti hennes förehatvande, ty herliginnan af Dino beherrskade med sitt genomträngande förstånd och sitt blixtrande snille fullkomligt sin onkels vilja. T alleyrand begynte nu också verkligen att anställa sina sjel sbetrak täfer rskönt han noga aklade sig alt låta sådana af sina vänner förmärka detta, hvilke, såsom Mortrond. Thiers och Mignet, skulle med allt fog hafva forundrat s sig dcrörverSista året, han lefde, lät han ofta ur sitt bibliothek nemia fromma, gudel iga böcker; och på en liten pappersrimsa hafva vi läst al hans band, skrifvet med blyertspenna, följande: Den k ri stna religionens grundsatser,betraktadetillsinsannaanda. Ester åu ändtligen bafva iråkat det moraliska förslappni nåskillsläna, i hvilket menniskan icke längre finner hjelp hos sig sjelf, och seende från alla håll sill bjertas skuggbilder framstå hotande emot sig, beslot han alt låta kalla en prest. Han vände sig till abbe Dupauloup. Han hade ännu icke blifvit angripen af den sjukdom, som det var hans bestämmelse att duka under för, och det var endast Mderdomsbräcklighet som förde honom mot gralven. Abb Dupanloup kände en oÖsvervinnelig motvilja för Talleyrand; en dag blef han bjuden till middag hos fursten, han afslog det i början; men på