Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juli 1845, sida 1

—ä———— — att allvarligt besinna denna makts sanna betydelse for Europa och historien. För att ej I: lata hänföra sig här, der så mycket förenar sig, för att förblinda och besticka opinionen, bland alla dessa samtidens strälvanden och enskilda omdömen, bör man tillegna sig en högre, allmännare synpunkt. beuna slaviska makt har bittills gripit för litet in i gängen af det nya Europas odling, for att vi här skulle kunna söka dess verkningskrets. bet gilves deremot ingen bkrognare och säkrare uppfattning af dess betydelse och anda, än den, som sluter sig till dess geografiska läge, och det så mycket mer, som menpiskan, såväl som allt annat, är beroende af sin tid och sin ort. ben slaviska stammen utgör, till följe deraf, midten mellan Asien och det ölriga Luropa, och redan häri skall en fördomstri eftertanke erkänna hela dess anda och bestämmelse. Den slaviska stammen har, om den än låter betrakta sig såsom europeisk, dock ett så väsendtligt asiatiskt element hos sig; den häller midten mellan den asiatiska omyndigheten, omyndigbeten och ofriheten samt friheten, som är representerad i Europa. Dock också här visa sig särskilda grader. Det, enligt sitt naturliga läge, närmare Europa varande Polen, närmar sig också i andigt hänseende mycket mer Europa. bet är, å ena sidan, det europeiska elementet, Iriheten, hvarigenom Polen sklljer sig från sina grannar, Ryssarne; men detta element finnes ej i sin renhet, i den ädla, luttrade form, som hos de andra europeiska stammarne; det år mera ett sjellsvald, som ofta uog har urartat till den sorgligaste, mest utsväfvande tygellöshet. Det är ej mer den — — — — — barnaktiga omyndigheten, som utgör Oriensens ståndpunkt, utan det ännu ej till sann myndigbet vaknade medvetandet af frihet. benna karakter bär hela deu polska historien, framför allt dess beryktade riksdagar. Här är det den barnsliga, obundna lygellosbeten, som gör sig gdllande med alla sina blott subjektiva och enSkilda lidelser och inletessen, som ej känna någol allmänt, nvilket de bora underordna sig. ÅT I detta veto, hvarmed en enshild kunde motÅ sätta sig riksdagens beslut, är denna obundenhet uppställd till fullständig grundsats, som beberrskar staten. Dertör gallide också här, mer än annorstädes, den ensbildes makt; här allena bibehöll sig medeltidens väsende, som eljest Ofverailt hade mast se vika för souveranitetens olvermakt: adeln blef allt mäktigare, medan den kungliga maten sjonk till blott en — — —