Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1845, sida 2

1 — ahast natten i Norden var lång, Så blef det dock morgon en gång. v Farväl! Mag. A. Andersson tackade derefter på Lundensernes vägnar och önskade den danska nationen, i gengäld för dess storartade gästfrihet, lycka och framgång i alla dess ädla och goda förehafvanden. Nu lemnade man salen och begaf sig ut i universitelsgården, der ett par bord med sorfriskniogar voro uppställde, för att der, efter alt med hvarandra hafva tomt afskedsbägaren, ordna sig till ett tåg och draga vidare. Detta skedde imellertid icke genast, emedan gästerne önskade, att före sin afresa sisva professor Clausen en gärd af deras högaktning, liksom de dagen förut hade helsat Grundtvig och Oehlenschläger. Ester inledande sanger, afsjungne al begge sängforeningarne, uttalade Magister Sundberg denna studenternes afskedskelsning, och prolessor Clausen kom derpa, synbarligen djupt rord, ned i gården för att såga de unge vannerne sitt sarval. Ilan uttalade i det sin glädje öhver det broderliga förhållande, som nu egde rum mellap Nordens trenne folk; han sade sig emellertid förutse, att detta lätt, genom omsesidigt missförstand, hunde störas; men lolvade alt använda sitt lils bästa krafter, för alt undanrodja allt sådant och befästa solkbroderskapet, samt yttrade, alt, om ahörarne ville taga honom till söresyn, så skulle han af upptiatigaste hjerta tacka dem. Slutligen nedhallade ban llimlens rikaste välsignelse öfver de bortdragande. — Norrmånnen, som hade önskat alt deltaga i denna hyllningsgåärd, bade före sin ahesa gilvit kandidat Ploug det uppdrag, att i deras namn till prof. Clausen framföra en helsning, bvilket han ock, så väl å de norrska som de danska studenternas vägnar gjorde. — äÄnnu fans det bland de forsamlade en man, som förtjenade en hyllningsgärd al de sistnämnde, nemligen Doktor Afzelius, sagohåldernas och solkvisornas ulgifvare, som, oaktadt sin höga alder, med eldigt undomsmod och ungdomshopp hade slutit sig till Upsalastudenterne på deras vikingatag. be känslor, som förestafvat densamma, tolkades på ett lämpligt och vackert sätt af kapellan F. Helweg, och den hedrade gamle uttalade med rördt bjerta sin tacksamhet för denna honom vederfarna utmärkelse. — Slutligen bröt man upp och tågade samma väg och i samma ordning som som om morgonen, nu dock med ett betydligt större och talrikare följe af åskådare, Studentkommittgen bade dragit försorg om, alt ängsartyget alha m le ta lag klart vid Cloldbodene, för att ledsaga gäslerne elt s ycke på vägen, och ett par hundrade personer, bland hvilka äfven funnos flera damer, begagnade, efter alt alskedet, med de:s bandtryckningar, omsamningar och våta, vemodiga blickar var förbi, detta tillfälle, alt, ett stycke på andra sidan om aTre kronora äter upprepa de sran de fullproppade stränderne, fran de flaggande fartygen, ja från sjelfva Tre Kronors batteri skallande, hjertliga afskedshelsningarna. n:nmmm33 FFFFFFF