Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1845, sida 1

och att han alltid lefvat som en redlig man och god kalholik.Hans vistande blef dock icke numera långvarigt på något ställe. Ur Turin fördref honom sardinska regeringen, ur hoveredo Joseph II och på denne furstes föranstaltande måste han äfven packa sig bort; irån Trident, der han dock lyckats att, genom förstähd ånger och falska bekännelser, så ställa sig in hos furstbiskopen, att denne försåg honom med rekommendationsbref till Rom. Och ålunda sökte ban der i Maj 1789 en sin sista tillslyktsort, i det han hoppades att bland de der vistande talrika främlingarne förblisva oupptäckt. Till detta steg formådde honom isynnernet Lorenza, som ö nskade att återvända till sina anförvandter och äntligen en gång jösslita sig fiån denna mans syndiga omszänge. I början lefde Cagliostro ganska indraget i Rom och bodde i spanska, sedan i farnesiska palatset, men nöden tvang hen om snart att åter beträda sin gamla bana. Hans medicinska kurer misslyckades; till vinstgilvande magiska operationer egnar sig ingen ort mingre, än Rom, och derför blef egyptiska frimureriet åter tillgripet såsom sista resursen. Han fann inträde i den dervarande frimurarelogen vytill upprigtis ga bröders återsöreningo, som egde bestånd sedan den 6 December 1787 till storsia delen genom främlingar, ehuru debegge bullorna, Clemens XIl. les in eminentis af den 26 April 1738 och Benedict XIV:tes pr ovidas homanorum Ponbifticum af den 18 Maj 1751 ljungade bannsirålen mot frimureriet oen belade det med dödsstraff. Slutligen, förrådd af en af sina adepter, blef han arresterad d. 27 November och insattes på fästningen St Angelo. Han måste hafva haft någon slags aning af faran, som hotade honom, enär det förefinnes ett från honom (ill alla loger utgånget cirkulär. i hvilket de uppmanas att, i fall han blefve arresterad, befria honom och, om det icke ;hunde ske på annat sätt, sätta eld på fängelset; det oakladt hade kan icke förstört det I ingaste af sina papper och doku.