Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1845, sida 1

—— ——— —öä—— hade det, säga vi, ej kommit emellan, tro vi, att Regeringens ställning i närvarande stund hade varit ej blott åklararey, utan äfven fastare och säkrare, och förtroendebandet mellan folk och styrelse vida hårdare tillknutet. Det moderata partiet är ett konstgjordt mosaikarbete och hvilar hufvudsakligen på några få personers talang och parlamentariska förmåga; någon verklig af nationen understödd opinion tro vi det ej representerar; då skulle ju t. ex. alla de adresser och opinionsyttringar för det nu så fördömda representationsförslaget vara af noll och intet värde, och dock för ännu ej ett år sedan betraktades de af de tidningar, som nu äro moderantismens sköldbållare och förslagets ifrigaste antagonister, såsom talande och allt sägande bevis för förslagets nytta och antaglighet, eller ock måste man antaga, att folket ej bar nägot sjelfständigt omdöme, utan låter sig leda af dagens opinionssabrikanter — en sats, den de konservative städse sökt drifva och försvara; men som vi för vår del aldrig kunne underskrifva, och den vi fordom äfven sett våra aliberalay kolleger städse protestera mot. Således kan man ej högre önska, än att Regeringen, och framför allt Konungen, ej måtte låta sig dåra af dessa abildadep vänner, utan inse det efemeriska i hela partiets ställning och sjelf varseblifva, att de gjort styrelsens ställning långt brydsammare, än den blifvit, om de uttryckt nationens tänkesätt och vidhållit de, åsigter, som de fordom, då äfven de stridde i aradikalismenso leder, proklamerat, i stället för alt i oträngdt mål framstå som Regeringens ende och sanne vänner och derigenom splittra de krafter, sous samfäldt bordt tjena en liberal styrelse till skydd och försvar i dess strid mot konservatismen. Styrelsens ställning till bufvudstadens periodiska press kunde visserligon i denna ölversigt förtjena ett eget kapitel; men då vi ej jemnt och ständigt vilje ligga i delo med våra kolleger i hufvudstaden, och vår korrespondent dessutom flerfaldiga gånger afbandlat detta ämne, vilje vi ej här änyo upptaga detta ämne. bet kan derföre vara nog erinra, att denna press verkligen ej eger det förtroende, att den kan omstöpa opinionen efter sina egna små beräkningar, och att den under det gamla systemet sjungit så ut, alt inkonsequensen af dess bandlingssält nu miste falla hvarje tänkande menniska i ögonen; hvadan ej eller denna press kan i längden lemna Regeringen det skydd, som den nu, liksom på entreprenad, och oberoende af de grundsattser den fordom hyllat, tyckes hafva åtagit sig alt pricstera.