Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1845, sida 1

obehösfligt att låta en from man, som aldrig fallit, först lida skeppsbrott på otroens klippa, för att sedan Mer rädda bonom — invecklade han sig i molsägelser och utropade slutligen i fullt raseri: i . . — Jag vill alls icke mera besvara några frågor, enär man dock endast åsyftar min undergång. p . Vi finna vär äfventyrare åter i Paris och här invecklad i den så beryktade halsbandshistorien, som, ehuru den är allmänt bekant, måste med ett par ord upplifvas i läsarens minne. Kardinal-Erkebiskopen af Strassburg, Louis de Rohan, hade blifvit aterkallad från sin post såsom ambassadör uti Wien och fallit i onåd vid hofvet. En intrigant qvinna, som berömde sig utaf att härstamma från en sidogren af del kongliga huset, grefvinnan La Molte Valois, förespeglade prelaten, att han åter skulle kunna komma i gunst igen, om han lånade sitt namn till inkopet af ett utomordentligt kostbart halsband för drottningens räkning. Derjemte visades den fåfänge kardinalen i bakgrunden möjligheten af alt komma uti ett intimare förhållande till Marie Antoinette; han erhöll biljetter från henne, och en mademoiselle Oliva, som till utseendet liknade drottningen, öfverlemnade tillochmed i slottssrädgården i Versailles den gamle Narren en,ros såsom tecken till det goda förstånd, som dem emellan ägde rum. När prinsen af Rohan läl den ena förfalloterminen efter den andra gå förbi utan att betala, så presenterade juvelerarne Böhmer och Bossanges för konungen en af Marie Antoinette ulgifven skuldforbindelse å 1,409,000 Fr. Kardinalen, grefvinnan La Motte, Retaud de la Vilette, som efterapat drottningens handstil, och vår äfventyrare insattes på basliljen. Prinsen af Rohan skulle just samma dag, som han arresterades, förmedelst Cagliostros konst, I supera med Henrik IY, Voltaire och Roussean.