Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1845, sida 1

de öfver dessa gigantiska massor, i billi relse en stor tanke skapade harmoni ochhet; — det har gatt ned, men går upp igen.... Efterspelet begynner. I detta är det det hungliva danska kansliet, som har öfvertagit den sceniska instruktorens värl; det är generalfiskalen, åt hvilken man anförtrott hufvudrollen; det är inom kriminalrättens och Högsta Domstolens skrank som skådeplatsen blifvit förlagd. Sen J nu, huru bögligen J halven bedragit eder, J som, berusade af ogonblichets hånsorelse, kastade eder uti illusionernas inbjudande armar; J, som drömde om en verklig och varaktig fred mellan det nya och det gamla, mellan framtid och sorntid, emllan allmänna opinionen och systemet; J, som inbilladen eder, att nu var allt synnerligen godt och skulle så förblilva till dagarnes ända; J, som uti Regeringens och auktoriteternas välvilliga tjenstaktigbet sågen ett säkert förebud, att den inre kampen mellan oförsonliga åsigter och partier hade förvandlats till en ädel täflingsstrid om hvem som bäst kunde förvärfva såderneslandet de främmandes aktning och vålvilja! Men huru kunden J ochså ofverlemna eder åt dylika sangvinisba drowmar? Ilafven J då icke blifvit bedragne så manga andra gånger, då edra sorhoppningar langt mindre, än uti ifrågavarande lall, voro tagna ur luften. Veten J då ej; att lifvet icke är en ständigt fortfarande helgdag, utan en lång och mödosam hvardag, med få, ytterst få, festliga sekunder? AT det då sa förunderligt, att ungdomen i sin glädje kan hafva rakat att tumla emot och bryta ett bal på den gamla, goda ordningens murkna ombågnad, som derfore tränger till att med mycken. pvogarannhet varda lagad; att den varma phWötiska bånlörelsen kan bafva råkat att svinga sig olver lagens halla prosaiska bokstaf och behölver att tvingas ned till jorden igen? Är det icke allaredan vackert och värdt erkänsla, alt man med graviletisk vardighet har iakttagit den ovanliga folkrörelsen, och först nu, då dess boljor redan af sig sjelfve hafva börjat alt lägga sig till ro, vidtager atgärder att tillrättavisa densamma? År det icke nog, att man bar lätit de lidiga ynglingasharorna draga genom gatorna under sang och musik; att man har visat dem alla vara harligheter och för dem öppnat alla porlar; alt man har låtit deras larm störa de fredliga borgrarnes nattsömn och användt polismyndigheten endast för att bana dem vägen och skydda dem mot all förolämpning; men deremot först nu, då främlingarne till största delen atervändt hem, och våra egne hafva halt all demta sig efter bävryckningen och för