Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1845, sida 1

skatterna; en represenlations-förändring; reformer i värt lagverk, vår administration och vår försvarsmakt o. s. v.) Rysligare voro icke deras åsigter, och alt man varit mycket generad, då man företog sig all rida spärr mot dem, visas bäst deraf, att man framkom med de mest stridiga anklagelser mot dem. Sa t.-ex. beskylldes de än att vara åreahtionärep, än att hylla alltför eradikalay åsigter, än att ledas af några closhästaro; än nödgades man medeisva, att deras opposition var areno, men att de blifvit förde bakom ljuset o. s. v. Med ett ord: man illfånades att nedsätta deras bandlingssätt och använde härtill alla de medel, man ansåg för dagen bäst ta skruf, och härigenom blesvo beshyllningarne så der varierande. ben enda sanna sorhlarinesgrunden för deras bandlingssätt, nemligen honscquensen i äsigter, såg man visserligen, men latsade ej se den, emedan man då måst sbämmas lör sin egen inhonsequens, sina sväng. ningar at alla kanter, för att undersöka srån hvad hall populari elsvinden för nurvarande bläste. — De så kallade Statsehonomerna sramstodo deremol som ministerielle i alla frågor, och rosades och beremdes dagligen af den aliberalao pressen, och desse Statsehonomer utgjordes dock till större delen al f. d. erkeradikaler, de der under förra Rihsdagar drilvit en den häftigaste opposition, men vu hade mod att förneka sine grundsatiser och blifva renegater!... Så var de eliberaleso ställning inom bondestan det. Det finnes, gudbevars, äfven gåöberulev inom Riddarhuset — den liberala oppositionens vagga — och att sörbiga dessa, da u hår företaga oss all skildra de liberales ställning, voro ej endast orätt; det vore, hvad i vara dagar än värre är, oarliyt. På förhand vilje vi reservera oss mot den tydning, att hvad vi här om dessa liberala storheter yttra, skulle galla om dem alla; vi tala endast om pluraliteten af dem, och skulle vara bra fordomsfulle, om vi ej medgafve, att män med sannt liberala tänkesätt finnas hos Riddershapet och Adeln savål som inom något annat stand; men, alt de liberala idgerna synnerligast på Riddarbuset varit en vehihel för lycksöheriet och popularitetsjägtandet, lärer väl ingen ) I tullfrågan voro de prohibitister, hvilket vi dock leka litet kunna gilla, som deras åsigter af bysåttningsstadsan. Märk värdigt var äfven utt pluraliteten af Bondeståndet biträdde förslaget att belägga lidningarne. asenllighetens och frihetens orgauer: med en hogre skatt, än den förut existerande stämpelafgiften, hvilken de lungt snarnre bort söka få haften.