Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1845, sida 2

han . (. EE : DCERRUOL Ousoin Padsgaerare beslunno sig ombord på detsamma: skeppets ägare, Grossbandlaren lir PD. Carnegie, hans kusin Dem. S. Carnegie, Dem. Corlet och llelr IIöllerding. Skeppet är, sasom man torde hafva sie bekani, et al de vackraste och mest snalbseglande i hela syensha handelsslottan, och når härtil kommer, att så vil det, som besitDingen, åro utrustade alldeles på örlogsmannavis, kan man med full säkerhet antagza, alt maken till apleasureyachto :Jdri. Jen nat ungon svensk hamn, och fråca är, OM nagonsin dess like bärilvän Norden inlupit i en storbritlannisk, med undantag måhända af den hoynferensradet Brunn tillha rige briee, på hvilket den bekanta sorsattarinnan Frederikte hirnun, för en sre eller fyra decennier tillbaka, ejorde sina utsingzter i Nordsjön och Modell. a fvet, besättningen utgores al 27 man, alla klädde i nya och smaksulla munderingar: ur Stychepartarne blicka hotande harronaller, och stora sålongen är beklndd med vapen at alla slag, liksom på ett orlogsfartyg. Nason laddning medför sarlyget, sasom stadt på en lustsard, naturligtvis iche; men vore resan längre och rakade det i omilda händer, kunde dock alltid af de djerive piraterne en losepenning af ett par millioner R:ar för de om bord varande passagerarnes frihet betingas och älven erhallas, utan att desse derigenom kunde sågas hafva rakat i armod. ——— — —— ——— ——— —— — ——— — Under den i gar vid Nya Vrfret anstallda kungliga salut halva. a2enom nagon ovarsamhet vid serverandet af hanonerna, tvenne man mlifvil dodshjutua och slungade ut i sjön. Deras stympade kroppar voro ännu i går afton icke mersunno. Tal vid de skålar, som proponcrades vid sasten på Christiansborys slott, Mitkkaommitivrdagen 4845. 6. Af Högsterättsadvokaten Orta L e nman, för Nordens enhel. äbet är med frujdetullt sinne, med ett jublande ljerta som jag helsar denna festliva stand. Den kommer till mig som fredens milda dulka med det glada budskap, att vedraågtens och olychans syndiga tid nalhas sitt slut; den kommer till mig som varens svala, den der förhunnar, att den langa Fimbulvinter, hvars kalla dödsslummer rulvade öfver Nordens kraft, viker för lilvets ljus och värma. Delore ekider sig vart sinne, ty länge nog vandrade vi i hagnaroks morher; dersore jublar vårt bjerta, ty vi varseblilve redan den unga morgonens nyfödda eryning och iornimme dess friska, vederqvickande anda. Denna längtan efter förlossningen, detta stilla sorbidande af den stundande räddningen, som genom stridens verop och nederlagets jemmer skall föra Norden till seger och bedrilt, till glans och slådje — den är just den djupa grundlonen i de håärliga sorntidssanger, som med lika rätt lillbora alla Nordens folk, emedan desse hafvya bidragit till att skapa desamma, och med lika kärlek värna om delta heliga ars, såsom det gamla förbundets ark, hvilken i sig förvarar icke blott vit nesbotdet om Nordens enbet, utan älven uppsyllandet af loftet om, all en gäng det skall ske, som forntidens gamle siare i ett andens profetiska ögonblick balva förutsett och sorkunnat. Men det är icke blott i detta dyrbara sam-arf af vår slågys barndomsminnen, icke blott i de stolta sägnerna om var heroiska sornålders väldiga bedrifter, hvilka forsarade och omsestallade Europa, som vi i historiskt hänseende bore söka mul for den ide, som har förenat oss — den är själen och det egeutliga innehallet af bela var historia. Val var den oroliga vihinga-andan så djupt inplantad hos oss, all hvarje kraftyttring bär i Norden först alltid måste vända sis ulat, ofta till aslagsna länder; men det är försti motsats af andra, som man kommer till fult medvetande al sig sjell; det är först genom bonsliksan med verldon cam vi räll unsafta var