de, och emedan lychliztvis ingen af parterna var miktig nog att för beständist undertrycka de andra; men detta sträfvande är imellerti! omisstanelizt genom Nordens bela historia; det är den ledande grundtanken i hela Nordens lit — den nordstjerna, som visserligen osta kan döljas al dimmor och moln; men om hvilken man likväl med fult (rygghet kan såga: nescil occasum. ut denna tanka först sent och ofullständigt arbetat sis fram till ett klart medvetande hos folken, bör icke förundra oss; ty detsamma göller om hela vårt solaäsil, som uuder arbundraden legat i dvala. Knappast vaknade det dock mot slutet af förra seklet till en större verksamhet, och koappast reste sis folkets mad att gå en kramtid till mötes, förrän vi se den SkanHN dinaviska ilden framstå såsam den forsta palifiska tanka, den der kom till ord och utt fullt medvetande. Och när sedan oerhörda olyckor stormade in på folkeu, så att hvarje pealitisk sanha tycktes toriniad, och hvarje hopp om en bällre sframtil slucht; då tedsnad öfver det sorhandenvarande eländet nödgade solkan dan alt söka tröst i sorntidens minnen — hvad annat mötte den då der, än tankan om Nordens enhet, hvilken grundlige forskare och besjåälade sängare vy värdade och förvarade till bättre tider, likasom fordom, i nödens dagar, Leviterne i templels belselom dolde den sista telningen af Davids ätt. Ilvad under då, art hos oss, liksom i det öfriga kuropa, foölkandan ater hajde sitt hufvud och andades litet friare; den fattade och fattades af den ilå, som är var lotutids miane och vär framtids hOPP; som är vara nätters måne och våra dagars sol — den källa, ur hvilken vi skole ösa mod och kraft att verka för den nuvarande tiden. se dersore har jag tillit till mit filernesländs mle; ty min sädernesland är bela den treeniga Narden; derföre tror jag på den idså, i hvars ijenst vi här äre försanr lade: den daterar sis icke från i gir eller i forrgir, icke från nagra ynslingars vänskapliga sammankomster, eller nagra diatares sköna drommar; den är si ganamal, som Norden Fjell, eger århondradens bild och har af verldshistorien undsatt det beliga dopet, såsow ett bad till nyfodelse)). Men derföre blir det icke mindre sanni, att denna stund är full af en djup och elådjande betydelse, tv den är ett mäktigt vittnesbörd om, alt vi omsider beträdt den rätta vägen, i det vi icke mera sabe att grunda Nordens enhet på vald och förtryck, utan på srihet och kärlek, — den väg, på hvilken vi kunne erna densamma, oberoende af dynastier och försattninasspörsmal, afvensom utan albräck för allt, som är rättsenligt, skant och dyrbart i de egendomligheter, som Nordens trenne hut vudfolk icke böra lata så sorlorade, utan Wwertom bevara, befästa och utveckla i den nationela enhet, i hvilken de vela sig vara förenade till ett stort, rikt och månsgtsaldigl helt. Det är denna olvertygelse, som langväga ilran har förl vara kära gäster till oss; det är den, som här kommit dem till mötes, och jag vagar hysa det säkra bopp, att dessa dagar kiafligt skola bidraga att styrka oss i densamma och att denna skona bild af ett stort soskmote under frihetens och katlehens banåör skall gora ett varaktigt intryck på de på oss uf pmatksamt blickande folkens pbantasie — ty phantasten är folkens oga — och salunda blilva el verksamt medel till denna var tros och olvertyselses propaganda.... Alt detta medvetande tidigast och djupast har fattat den studerande ungdomen, är naturligt; ty det ulgör ju andens majestät, att den med ideens lagande spira betecknar verklighetens våg, och det är de unges gamla rättighet att uppstålla det mal, i och för byilket de sedan sisom man skola verka. Dersåre vilje vi icke eller lata det bekymra oss, all vi äre unge; ty framtiden tillhör u, sisom en annan talare nyss yttrade, de unse. be samle äro icke emot oss — VittnesI börd derpa bafve vi ju rundt omkring oss och 2: B — ) I originalet står: har F er rde nshi s stor iens J, FEHiI . A KP AR AA — — — —— ———— —— — — ——— — — ——————