Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1845, sida 2

C Å) ELÅ E EB e EE (:. De med sednaste posterna anhomna danska tidningarne redogöra ytterligare för forhandlingarne vid det nordiska studentmötet i köpenbamn. Ett utdrag ur desamma soljer här nedan. Resten skall, i den ordning underrättelserna komma oss tillhanda, bliwa under sin särskilda hufvudrubrik meddelad. lLuslluren till oyrehaveng (djurgården) egde rum d. 25:le dennes. Från den stora platsen vid Värfrukyrkan sårdades man i en lång rad af vagnar, omhring 430 till antalet, genom stadens hufvudgator och Österport ut till Fredriksdal, der man på slottet intog en lätt dejeuner. Derifrån åkte man till Sorgenfri, hvarest man spatserade i parken och der den svenska sängföreningen afsjong åtskilliga fosterländska sånger. Från Sorgenfri gick färden till eremitaget, der man församlade sig, för att sedermera i procession begilva sig till den i sjellva skogen arrangerade middagsmaltiden. Till venster om eremitaget, på en fri plats i shogen, var mellan träden uppspåndt ett stort tält, som kunde rymma de 4200 dellagarne i festen, och hvarest de tre nationernas slaggor vajade. Då processionen, med sangarne i spetsen, närmade sis detta jättetält, helsades den med kanonskolt, al byilka sedermera älven hvarje skål beledsagades. Da sällskapet intagit sina platser spelade orkestern upp Frolichs ses marsch. En stund derester besteg prolessor Clausen lalarestolen ech höll ett soredrag, hvari ban med mycken värma och under ideliga bilallsyttringar utvecklade det glädjefulla i denna de studerandes sammankomst, samt slutade med alt proponera en skal för den skandmaviska nationalilelens enhet och fria utveckling. Derelter uppträdde pastor Grundtvig på talarestolen och utvechlade i ett längre tal, och på det honom egna salt, under oupphörliga bilalisyttringar, betydelsen af den skandinaviska nationaliteten. Fore detta tal bade man afsjungit en af talaren författad sang, bvilken vi i sinom tid och på sitt ställe skole reproducera. Radman H. P. llansen erhöll derefter ordet och föreslog, under mycket bifall från ahörarnes sida, en skal för Sveriges land. Maeisler Monrad, som efter honom uppträdde på lalarestolen, proponerade en skål för det gamla Norrige. Kandidat M. Nissen srån Christiania, hvilken besvarade denna skål, yttrade deri, bland annat, att de hötska insinuationer mot Danmark och danska folket, hvilka statt att läsa i ätshilliga norrsha tidningar, icke utgått och icke eller delats al det norrska folket, samt uppmanade samtlige sina vid festen närvarande landsmän att bestyrka denna hans utsago, hvilket de också ljudeligen och hogtideligen gjorde. llan slutade sitt tal med den önskan, att inga hätska insinuationer fran någondera sidan nådanester matte störa den brödrakärlek, som ständigt borde herrska mellan det danska och norrska folket. — Magister docens Tham frän Upsala erhöll derpå ordet och proponerade en skal, i hvilken ban föreslog, att Sverige hädanefter måtte kallas Banmark och Danmark Sverige (?), och Magister Slurzenbecher efter honom en för Köpenhamns borgare. Efter honom uppträdde Prosten A. A. Afzelius på talare stolen och holl ett, af täta acklamationer albrutet, herrligt och bildrikt föredrag öfver den skandinaviska iden. Då han nedgick, helsades han af ett allmänt vivatrop. berester föreslog Kapten Yscherning en skål for Tron och Hoppets Skandinavien, hvilken emottogs och dracks med allmänt bisali. — ilelsad al de sorsamlades jubel besteg derefter den allmänt högaktade Dannemannen Laurids Shau talarestoen och bragte på sitt djersva och rättframma Ät on holenino från SGhIOSUW1iOC hän.