Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1845, sida 1

honstitutionel verkan af det högtidliga beslut, som Ständets stora majoritet fattat och sedan ytterligare förklarat sig vidhålla, sådant måste för alltid framstå såsom en den vådligaste kränkping al medbröders tillit och förtroende; det låter sig, efter min tanka, omöjligt försvaras, utan genom den välbekanta jesuitergrundsatsen: (åndamalet helgar medleno. Men hvad var väl då ändamålet, efter man icke tvekade att utsätta sig sjelf för desamma rättvisa beskyllningar, man fordom i låtsadt medborgerligt nit utost mot dem, som då alvikit från det moraliska och sormell rätta? Ilar man ens kunnat öppet erkänna det? Man har föregifvit, att detta ändamål var att få ett nytt förslag hvilande, och att detta endast kunde ske genom biträdande af Borgare-standets mening. Men man bar glömt, alt allt deta blott är en sophism. Ett nytt förslag hade lika gerna kunnat blisva hvilande, genom det att Borgare-standet biträdt Bonde-ständets mening; och, hvad mera är, ett nytt förslag bade, utan all förändring af Stands-besluten, på grund al grundlagens bestämda och för sådana fall afsedda sormer, i alla fall hunnat blilva hvilande genom förstärkta Konstitutions-utskottets omröstning. Det hade då balt qvar karakteren af en laglig och mogen prosning. Nu har det blott masken af så kallad 4god viljan öfver ett anlete, som rodnar af blygsel för sin dubbelhet; ty dubbelhet är bär i allt: i sak liksom i form; det är detta jag nu vagar påstå. Jag frågar de män, hvilka sistlidne riksdag i Konstitutions-utskottet reserverade sig och i Sltandet öppet och kraftigt yrkade på et lika sådant representationssätt, som Norrska folkets; hvilka då bestridde ett särskildt tvabammarsystem; yrkade en solkvald representation, af sig sjelf sordelad till arbete på tvenne kamrar, men sammanträdande, da dessa icke kunde det förutan sämjas om beslutet; och hvilka då röstade för sådana grunder för valråttens utöfning, att den mindre jordbrukarens och det riogare borgerskapels rätt var bevarad, och statens lontagande embetsmän samt presterskapets valrätt icke kunde undertrycka det skaltdragande folkets; de män, ibland hvilka flere, genom en oflentlig uppmaning till åSveriges allmoge och sosterlandets vannero, icke endast vitsordat en sådan enklare och sannare representationssorms fordelar, utan till och med pakallat oslentliga opinionsyttringar ifran solkets sida och radt allmogen att ropa: åCifven oss de beredda resormforslagen sasom Lag; vi vilja hafva dem, som de nu äro, och skulle ännu i dem nagot brista, så räkne vi på framtiden för dessa bristers afbjelpande; vi skole ej underlåta att yrka allt, till dess var onskan forr eller senare blifver vunnen!? — män, som alla, vid borjan af innevarande riksdag, förenat sig i sitt Stands nära enhålliga bifall till det sålunda förordade förslagets principer: jag frågar desse män, huru de kunna undandraga sig den rättvisa beskyllningen för dubbelhet, då de nu frångätt dessa hufvudsakligaste principer och röstat for ett förslag, som genom en fördubbling af egendomsvärdet och inkomstberäkningen för röst-enheten undertrycker det ringare borgerskapets och allmogens, men i synnerhet skatte-allmogens rösträttighet, lemnar en ibland andra nationer oerhörd inslytelse på valen åt de civile-, militaireoch eklesiastike löntagare och boställsinnebafvarne, förökar rösträtten för de högre egendoms-inkomstoch löne-kategorierna ånda till 40 röster, samt genom en ester vissa nyuppfunna qualificationer särskild vald kammare, som i slera fall äger ett veto emot den folkvalda kammarens beslut, i manga afseenden tillintetgör massans af nationen inverkan på denna sednares sammansättning, och derigenom skulle lemna en påtaglig makt åt de nu privilegieradeinteressena, så all dessa, äfven sedan de upphört att repre2q2—Tr RT tutt —— —-— — — — — — (ÄM — senteras i Stånd, för evig tid kunde motstå alla förändringar i de allmänna inrättningar, organisationer och särskildte söfeträdes-rätligheter, som nu göra vårt samhällsskick så tryckande för folket, hindrar värt härdt beskattade jordbruks forbättring och hämmar all