Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juni 1845, sida 1

lärareposterna icke frågade efter, om läraren var född i Danmark, Sverige eller Norrige, utan blott om han vore platsen vuxen och kunde med lycka uppfylla sitt maklpåliggande kall. Talaren afbröts flerfaldiga ganger af sina åhörares bifall, och denna, liksom de föregående skälarne, besvarades och beseglades med ett nio gånger upprepadt hurrab. Pasoljande morgonen besågo de skandinaviske gåsterne Värsrukyrkan, der en talrik menniskoskara hade infunnit sig. Sängföreningen utförde derstädes trenne koraler, och Sekreter Hartman föredrog på orgel ålskilliga nummer, bland hvilka sorgmarschen vid Thorvaldsens bisättning i synnerhet förtjenar att ibägkommas. — Derefter besågos åtskilliga andra af stadens märkvärdigheter, t. ex. arsenalen, hvarest de ropade vivat för artilleriets chef och osrige officerare, som sjellve förde dem omkring och med den mest förekommande uppmärksamhet gåfvo dem alla de upplysningar och förklaringar, som de önskade. Från arsenalen begålvo de sig till Thorvaldsens museum, hvarest könstnärerne i achristussalen) emottogo dem med följande välkomsthelsning: Der er et Narn, dets Ry er stort paa Jorden, Og Thorvaldsen, saa lyder store Navn; Der er et Land, dets Sted er höit mot Norden, Det nanmer fro sig som hans Födeslarn. IIans store Minde, det er hele Jordens: Hans Stordaad var til hele Släglers Tarv; Men IIMedleren, han vandt, er ene Nordens, Den tog det fra sin store Sön i Arv. I Axelstad, hvor först hans klare Öie Saae Lyset, hvor det nys i Döden brast, Der reisles Bautastenen for den höie, Åt slaae som Vidne gjennem Tiden fast; It Vidne om, at ei forgjeves beiler Det folde Nordens Sön til Gratiers Gunst; Elt Varsel, hvori sig den Fremtid speiler, Som venter Nordens sildigfödte Kunst. Ved denne Bauta, her i Helligdomen. Ivor Mindets og hvor Iaabets Blomster oroer, En Kunskner-Flok Jer byder fro Velkomnien, J Brödre, Sönner af det gamle Nord! Ja i Fostbrödrelaget, lamgsl indviet Ved -tandens Hkenhell og ved Hlodels Baand, Vikveeve Deel. thi ogsaa vi har viel Vort Liv ul Kamp fer Aanden, Nordens Aand! Velkonme da, Fostbrödre, allesammen! Velkomne til vor Mesters Bautasteen! Som Nordens Rod er een, skjöndt ädeelt er Slammen, Saa vorde Kronen, Kronen vorde een! Den stiggge over Fjelde, over Dale, Ög i dens Skygge mylre Blomster frem! Ja Kunst og Vidskab, Daad oy Sung og Tale I höle Norden sade sit bedste Iljem! Om aftonen samma dag (Midsommarsdagen) gals för de Skandinavishe gästerne i Christiansborgs slotts-mandse en bankett, hvilken utan tvifvel kommer alt utgöra glanspunkten i alla för dem anställda festligheter och förlustelser. Hela detia ofantliga, med sina nakna, bvilmenade väggar annars så olresliga, rum hade blilvit förvandladt till en enda gigantisk lossal. Ilufvudingången var genom porten ut till den öppna ridbanan. Midt för ingången var uppförd en präktig, med hermelin och purpur draperad talarestol, hvars fot och trappsteg doldes af lesvande orangeträn. På högra sidan af densamma stod Bissens AQMinervar, och på den venstra hans 44pollo. Ett tätt löfverk dolde galleriet, der musiken var placerad. Lölverket öppnade sig emellertid: 42 srottor på hvarje sida, i hvilka röda, röda och hvita, gula och blå vapenskoldar voro anbragte; på hvar och en af dessa sköldar lästes namnet på en man al ett af de tre bprödrafolken, hvilken i nyare tider bade bidragit till deras yttre anseende och inre utveckling. Så t. ex. lästes der, af Svenskar: Geijer, Atterbom, Tegnår. herrelins Pucträöm