———————7— isynnerhet för konsten att tidigt uppdraga grönsaker och gröna ärter, som han skickade Lill torgs. Han var utom sig af glädje, när det lyckades honom att få dem särdeles bra betalte. En gång ville en hofman göra konungen ett nöje och köpte på lorget. till ett ganska högt pris, en rätt af gröna ärler, för den tiden af året alldeles ovanliga, och skickade dem tillbaka till Ludvig såsom present. Konungen blef härofver högligen förnöjd, enär han nu hade sina sköna ärter tillbaka och hotmannens pengar till på köpet. Icke nog med att han var trädgårdsmästare, utan han var älven kock, och han skall hafva varit utmärkt skicklig uli konsten alt späcka stekar. När en dag den vurmen kom på honom at raka, tog han ihop med sina hosmäns och oslicerares skägg, och asskrapade dem ända till en liten släck på hakan, hvilket lilla pipskägg man sedan kallade oune royalev. Under det sista året af hans lefnad, bestod hans mest omtyckta sysselsältning deruti, att med herr de Noyers förfärdiga fönsterkarmar, vid hvilket arbete han tillbragte halfva dagarne, under det man trodde, att han med sina ministrar besunne sig i konseljen och arbetade på Frankrikes lyckliggörande. Denna målning af Ludvig XIII, kallad pden rättviseo. kan icke slutas bättre, än med anförandet af en vers, som skrefs om konungen och lydde så här: Ii eut cent vertus de valet, Et pas une vertu de meitre.