DW OOA AHFrtc —2 i3A 464 Änom de sedoast skedda utnämningarne har dock en af anmärkningarne, nemligen den, som rör den långvariga chbefs-vakansen vid vendes Artilleri, förfallit. Att den gamle bekante deremot icke nämnt ett enda ord om den nu på fjerde året gående chefs-vakansen inom Vestra tulldistriktet, förundrar oss högeligen, helst som vi vilje erinra oss, alt han i ett föregående bref slagit på den strängen. Det kunde verkligen vara på tiden, att det tulldistrikt, inom hvilket Sveriges största bandelsstad är belägen M, erhölle en duglig, driltig och sitt maklpåliggande kall sullt vuxen ordinaric chef, hvars sysselsättning utan tvifvel komme att bestå i något helt annat, än att trakassera, kabalera, intrigera och transportera kustbevakningen från den ena ändan af distriktet till den andra, Ville H. M. Konungen verkligen gilva Götheborgsboarne ett bevis på sin konungsliga bevågenhet, så utsåge Han, och det oförtöfvadt, en man, hvilken här på platsen kunde ersätta det nuvarande Statsrådet O. J. Fahraus. En sådan man, vi medgifve det gerna, är väl icke så lätt funnen; men måbända kunde dock just Hr Statsrådet sjelf i detta fall gifva en ganska tillförlidig anvisning. Att Hr Generaltulldirektören Gyllenhaal skulle bafva sina stora, kanske tillochmed klingande, skäl, att icke blifva belåten med elt dylikt arrangement, kunne vi nog förmoda; men lika säkert och ännu vida säkrare är det, att man, både här på stället och annorstädes, skulle veta, alt, som sig borde, erkänna sI. M:ts nådiga ynnest, om vestra tulllistriktet snart hugnades med en ordinarie chef, som på en gång kunde sätta både sig sjelf och det verk, inom hvilket han tjenstgör, i det anseende, utan bvilket hvarken ban eller underlydande äro i stånd att verka och göra, bvad de, såsom statens stjenstemän, kunde verka och uträtta. Af dagens don dito, rörande bildandet af en ny ministör, anför den gamle bekante följande: a Till minister för utrikes ärenderna omtalas C(Landshöfdingen i Gotheborg, Cenerallojtnanten aGrefve Löwenhielm, i afseende på hvilken den censkilla gunsten torde paralysera betänkligheaterna om allt sor bjerta konsersvativa äsigter. aIill Ecklesiastikportsoljen anses Doktor Thomanader sjellskrifven. Generaldirektoren von Troil alärer vara krigsminister in pelto. För sinanaserna skall Grosshandlaren Schartau vara i bearedskap, och för civil-portföljen landshosding (Ahkerman. kabinettskammarherren von Plalen asormodas vara Sjominister i survivancc. Bruksapatron Petr och Ryttmästaren Baron Tersmeaden lära bafva bästa utsigten för sig till honasultative statsråd. o Sidan ser den blilvande ministören ut på den gamle bekantes lista, å hvilken dock ironien på åtskilliga ställen är alltför bjert, alt icke sticka igenom. Åt utgifvaren af Aftonbladet, Ar L. J. Hjerta, skänker den gamle bekante generalpostdirektörsbeställningen, och åt H. E. Grefve Posse presidentstolen i Svea MHofrält, så fort blott Baron von Rosens afskedsansökning ingått. Ur JV. F. Dalman har ban låtsat helt och hållet glömma bort, hvilket vi dock tycke icke vara så vilbetänkt, när Minerva redan låtit bemälte Herre avancera till lHoslörsyllare. Öfverhofförgyllare, eller Hoföfverförgyllare är en titel, som vi lycke, att den gamle bekante gerna kunde hafva spenderat på den lille joviale mannen, hvilken nästan dagligen ger Svenska Minerva och den Konstituionelle något att tåuka på och — något att skratta åt. Af den i bulvudstaden varande periodiska presens ställning lemnar den gamle bekante följanle, mera på smaken, än på färgerna, grundade arakleristik: aI sorballande till Konungen och dess Regering äro nu mera: Aftonbladet sött, Dagligt Ailehanda sött-sött, Svenska Minerva sur, Den Konstitutionelle sur-sur, Morgonen söt-sur, samt 24 ND — — — ——— — — ——— —— —— — lig elt d. 1