en rund summa, för att under vägen af H. M:t utdelas till behofvande. Hans spådom, att denna anordning icke gerna kan undvika atwvblitvå anmärkt af blifvande Revisorer, torde lätteligen komma att gå i uppfyllelse. SS Sidan 53 förekomma åtskilliga anmärknifigar, rörande de tärpenningar, hvilka Regeringen ån slog till de Statsråd, som uppehöllo sig i Christiania under den tid H. M:t residerade derstädes. åbpa andra hufvudtiselno, ytirar bresskrifvaren, ahafva dessa Herrar fått sina löneinkomster i ett för allt och en gång för alla. Om de tjenstgöra i Stockholm eller Christiania, i Falsterbo eller Wardoehus, bestås dem hvarken mer eller mindre på rikets stat, om hvilka dithörande summor det stadgas i 65:te 2 Regeringsformen: Dessa medel må icke annorlunda användas, an faststäldt blifvilt.o Det är för närvarande Konungens obestridliga rättighet att residera, buru länge han behagar i Norrige; men hvarken får den svenska civillistan i och för sådant ändamål sörhöjas, eller löneinkomsterna, bestämda på svenska riksstaten, ökas för de af våra embetsmän, som Kovungen låter ditkalla, och hvilka i annat fall kunde komma i åtnjutande af fördubblade löner, emot bvad Riksens Ständer åt dem anslagit, om Konungen funne för godt alt året om residera i Christiania och dit medföra konseljens fleste ledamöter, med undantag af de fyra interimsregenterna., Alt man på högre ort funnit denna den gamle bekantes anmärkning befogad, skönjes deraf, alt de Statsråd, som varit H. M. Konungen följaklige till Norrige, och, enligt beslut afd. 46:de sistlidne Januari, skolat, för den tid de der vistals, uppbära 4 norrska speciedaler om dagen, ingått till H. M:t med anhällan, att i stället få taga ersättning efter resereglementet af år 4827 med 7 Rdr b:ko om dagen, under förutsättning att inqvarteringskostnaden, såsom tillförne brukligt varit, särskildi godtgöres, hvilken begäran Kongl. Maj:t i nåder bisallit. Penningarne komma väl saledes äfven nu att utgå af statens medel; men under en laglig och icke grundlagsvidrig form. Ilvarsore icke ställa så till genast så hade man, åtminstone i detta fall, varit frå från den besvärlige anmåärkaren och sluppit förödmjukelsen all indirekte medasifva, alt man förhappat sig? — Nekas kan dock icke, att det är vackert, all man tager en grundad anmärkning ad notam, och, på sätt man kan, söker godtgöra sitt felsteg.