POLITISK LITTERATUR) Ställningar och Förhållanden. Ellofte brefvet. Stockholm. Tryckt hos I. Marcus; 1845. 63 sid. in 12:mo. Pris 24 sk. ban so. Den i våra dagar rådande unisormförändringsmanien får äfven sin beskärda del af den gamle bekante, som påstär, alt ingenting bringar krigsministeren i en mera spånd och falsk ställning till bade Ständer, Rustoch Rothallare samt hela den tänkande allmänheten, än täta unilormsförändringar. Vanligtvis vänjer sig också krigaren vid den kostym, han en gång iklädt sig, och lemnar den ogerna, isynnerhet så vida han sjelf, eller hans föregångare, haft tillfälle att ulmärka sig, klädde eller beväpnade sa eller så. — Den gamle bekante skulle halva kunna tillagt: att en stor del af befälet, så väl det äldre som det yngre, är i högsta grad missnöjd med den sednast beslutade unilormsforändringen, dels derföre, all den för dem kommer att medföra icke så obetydliga kostnader, dels derfore, att uniformen blir smaklös och till följe deraf ful, samt slutligen derföre, alt bem. resorm icke i ringaste mån blir mera ändamalsenlig, än alla de soregaende. De s. k. vapenrocharne blilva ett slags hermafroditer al frack och rock, utan alt kunna uppfylla det med dem asystade ändamålet; de preussiska kaskarne blifva ingen bit lättare och bättre, än de ryska tschakoerna, samt hafva dessutom vid kavalleriregementen det emot sig, alt de a dem anbragta spjuttormiga prydnaderna blifva hinderliga, ja tillochmed farliga, vid uppsittning i massa; de gra benkladerna blifva bade fula och, i anseende till sargen, svåra alt få lika, och de röda, sula, eller gröna passepoilerna gifva åt hela unilormen ett af tsör stort tycke al et betjent-liore. En krigares värf allvarligt, det är sanns, och hans dragt bör alliSi älven uttrycka detta allvar, men på intet sält bör den göras sadan, att den stoter skonheissinnet, eller afviker fran färger, som af ålder blifvit en nation kära och dyrbara samt i eller under hvilka dess krigare gjort sig kande och fruktade af sina fiender, hogaktade och ärade af 5lna vanner. — I alseende på militärens sorkärlek för uniformspersedlar, vid hvilka de blifvit vane, meddelar den gamle bekante ett utdrag ur ett bref fran sedermera generalmajoren och chesen för Wesigoftha kavalleri, Frih. Lars IIjerta, som under pomerska hriget var regementets ) Forts. o. slut fr. föreg. N:r.