anslagna 1, 600,000 R:dr stiftat och uträltat. Bygg ett cellsängelse så länge och försök methoden der några år bortåt! låt sedan sakkunnige och opartiske män inför Ständerne framlägga resultaterna af de iakttagelser, rörande fångarnes förbättring, helsotillstånd o. s. v., hvilka man under detta tidssorlopp derstädes haft tillfälle att göra. Blifva de gynnande, välan! då kan det vara tids nog att börja tänka på nya anslag till vinnande al samma ändamål i större och vidStråchlare skala. — Doktor Ch. Em. Uagdahl, som genomrest större delen af Europa, endast och allenast i afsigt alt taga kännedom om de olika sängelsesystemerna och de resultater, man af dem till menskligbetens bästa kan hafva anledning förvänta, slutar sin rapport till H. E. Justitiestatsministern med följande märkliga ord: allåraf må synas, att man öfverallt begynaner hoppas att se en gräns satt för denna alasternas vexelundervisning, som under en så lång tid inom fängelserna bedrifvits med lika amycken fräckhet som framgång, och man våagar till och med tro, alt dessa fängelser askola blifva förvandlade till moraliska bättringskanslaller. Men detta oaktadt börjar ändock adet silantropiska tidehvarfvet inse olillräckligheaten häraf, så länge fattigdom och försummad dippfostran ständigt rekrytera lasternas anhänaögare, och de nya fängelserna, ehuru frukter caf den varmaste menniskokärlek, mäkta dock ahvarken hindra det u ppvåxande slågtets fall, celler hos det upprätthålla den aktning för lasårne, sullhen samma sangelser inom sina amurar predika för de redan sallne. bet är aderfore som nya krafter, med förnyad ifaver, börja all mot detta onda uppresa ett mäkeligt bollverk i de så kallade aosmåbarnsskolorena, bvars allmänna spridande, enligt min tanaka, är det kraftigaste medel, som hitaintills blifvit försökt till utrolande af brotl goch ellinde. a aMen den vigligasle uppfostran är otvivelaakligt den, osver hvilken qvinnan blifvit satt alill virdarinna, till följe af den ömhet, natuaren gilvit henne, och måhända finnes derför gicke något säkrare sält att gifva lyftning åt samma uppfostran, än att befordra qvinnans emoraliska bildning och att mer, än hittills, göra afseende på hennes ställning, så väl ingom det enskildia som allmänna lifvet. betta avore ett mindre bittert sätt att vädja till möadrarne, än det, som innehälles i sangens beakanta ord: eMin mor, om ni bade fullgjort edra askyldigheter emot min ungdom, hade ni äfven. abesparat eder den mödan att komma för att alauga alsked af mig vid foten af schavotten. a abel är en beklaglig sanning, att det värdsaläsade, åt sig sjell lemnade barnet olta uppavåxer till skada bade för stat och medborgaare; hvarföre äfven fattigvård och uppfoastran blifva de mäktigaste medel, som akunna sättas emot det tilltagande onda, och de enda medel, af hvilka man har rätt aatl vanta några stora resultater; ty dagadrifveri och skygghet för arbeten äro nu, som aKlordom, de modersbröst, ur hvilka lasten asuger sin näring ). 4 ) Se vidare: QMapport till H. E. Justitiestatsministern om fängelserna i Tyskland, Schweitz, Frankrike, Belgien och England, af Ch. Em. Hagdahl, Med, Doktor. Stockholm, tryckt hos L.