POLITISK LITTERATUR. Ställningar och Förhållanden. Ellofte brefvet. Stockholm. Tryckt hos J. Marcus; 4843. 65 sidd. in 12:mo. Pris 24 sk. banko. o Mer ett bref från cen gammal bekant; denna gängen icke späckadt med anekdoter och memoirer, utan innehallande fakta och reslesiover, nästan från början till slut. Af,de sortjusningssymptomer, hvilka på manaa ställen i det 10:nde brefvet läto sig förnimma, eller låtsade göra det, finner man i det :te knappast näsot enda spår, åtminstone icke något sadant, att man af det kan skonja, att författaren verbligen galt at det hall, hvarat det synes visa. bet är nästan alltid si med den gamle bekante: så snart han borjar slå upp sin Sprahlada till berom, vet man icke, buruvida det är lika ärliat menadt, som väl äframstålldt; om det skall vara skämt eller allvar; hjertlighet, eller den bitltraste ironi. Man har blifvit så van vid att träffa honom med gisseln i handen, att man på nagot afstand tror sig se densamma, äfven om ban är tomhåndt, eller svingar ett rökelsekar. Åristokrat är han dock öfverallt, aristokrat från hufvudet till sotabjellet. äfven då han som bäst och ifrigast proklamerar demokratiska samhätlsforfatningar och igcer. bå den gamle bekante ropar: CPYåve la rehubliquclo ma man icke föreställa sig en sådan som den, hvilken de Nordamerikanska fristaterna bilda, utan en sadan, som det gamla Venedig, när det ännu var alasvets drottningo, utgjorde, — med sin allsmäktiga Senat, sitt hemlighel Falla, sorskrächliga tiomannarad, sina spioner, bodlar, vatlensangelser och blykamrar. Vi vilje erinra oss, att vi, för icke så länge sedan, i ett utländskt hlad läst ungefär samma omdöme om tlerr Crusenstolpe, och vi äre fullt och fast sorvissade om, att uvarken den utländska skriltslällaren, eller vi, derutinnan synnerligen irrat oss. ilven ur ifrågavarande elfte brel hunne vi hemta stöd for denna vår sats och finne ett sadant redan på andra bladet af detsamma, der det, i jemförelsen mellan radeilvarne under gamla systemet och nya regimen, bland annat heter: ckonungens regering — hoc est: Konseijens aledamöter — khan iIosalunda smickra sig ega onngot al det sortroende, som allmänt är läsladt evid regentens personliabet. Visserligen finnes eintet tuifvel om rådgilvarnes vålmenande afsigaler och begennyttiga handlingssätt; men hvaraken i egenskaper eller anseende uthåtda de deljest jemsorelsen ens med det gamla systemets amän. Om osverlägsenhelen vid radsbordet vore