— Hvar kan man öfverrumpla dina kamrater och deras chef? Rocco började skratta. — Jag ötverlåter ej min hämnd åt någon, Signor. min fie nde förbehåller jag mig sjelf. — Beviljadt — svarade Masislraispersonen, som fruktade, att en motsägelse skulle binda banditens lunga. — NÅ väl — fortsatte Rocco — jag ser, alt vi förstå hvarandra. Hvad de öfriga beträffar, så ölverlemnar jag dem åt Er... Dock nej; jag undantager en, som jag begär nåd för, ty jag har behof af honom . Å sn — Jag lofvar dig så väl hans som din benådning. — Tack, tjenst emot tjenst. Jag skall öfverlemna Er hela bandet. — Men genom hvilka medel? — Detta Peror på omständigheterna. Man måste afvakta ett Synnande tillfälle. Lita emedlertid på mig. — Jag skall låta bevaka dig. — Ja gör det, till dess jag är hämnad ... jag fruktar döden. Polischesen afskedade Rocco, och befallde alt man skulle hafva ett vaksamt öga på honom. Förrädarn e. Det hade varit lätt för Jacopo alt bevisa, det han ej varit delaktig uti Roccos bedrägeri. Mateo hade förlålit honom, i hopp. att med hans tillhjelp komma rymmaren på sparen. Grefve Rugsieris död väckte allmän bestörining: efter ett så djerft tilltag, fruktade hvar och en för sin personliga säkerhet. Endast vincenza anade rätta orsaken in denna händelse. De båda rivalernas hastiga försvinnande ur salongen, och dagen derpå underrättelsen om Grefvens död. hade injagat en ryslig misstanka uti hennes själ, den hon ej torde meddela åt någon.