motstod alla hans försök ... slutligen upphörde han med detta arbete, och med triumt svängande yxan ötver hufvudet, skrek han: — Vi äro räddade! Jacopo trodde honom hafva förlorat förståndet. I samma ögonblick, och förr än han kunde fatta hvad som hände, föll yxan med ett doft slag emot muren. Jacopo öfverstänkles med blod... Jeruringen omslöt ännu den blodiga handen, men... annen var skiljd derifrån. — Har du mod? — frågade Rocco, sin kamrat, i det han nalkades honom med Iyftad yxa. Jacopo drog sig tillbaka med fasa. — Adjö då — sade hocco — jag skall rädda dig emot din vilja. Och han försvann i mörkret. En enda tanka, den på hämnd, sysselsatte honom... Han uppnådde snart Venedig, der han lät införa sig till ehesen för polisen. — Hvem är du? — frågade Magistratspersonen, förskräckt vid åsynen af de blodbestänkta kläderna. — Man kallar mig Rocco. Jag tillhör Maleos band. — Hvad för dig hil? — liämndlen. — IIvem är din siende? — Mateo. — Hvad ansvarar mig för upprigtigheten af dina ord? Detta verktyg, som har bidragit (till min befrielse. i Vid dessa ord kastade Rocco den blodiga yxan, som han hade gomd under sin mantel, fram pa gollvet, och utsträckte sin stympade arm. keise. — Ni ser — fortfor banditen — lejonet har sjelf afbilit tassen, förr än det framträdde inför Ers exellente. hlasistratspersonen studsade tillbaka af förskräc