——— —— ——— — — ———5 — — oså i ögonen springande, som t. ex. Wirsåns, öskulle något hvar gerna blunda för sättet att eskicka sig i salongen; men då man hvarken akan spara en Schvans och en Poppii sinnesspänastishet och detaljkännedom, en Lagerbjelkes öblixtrande snille, en Rosenblads lexicograsiska dembetsvana, en Wetterstedts angenäma lätthet G0Ch på ulvågar outtömliga savoire faire, ahade det på sätt och vis varit en tröst att sinana rangen uppburen och platsen försvarad åteminslone i umgangeskretsarne. o flvad folkets förtroende till de nuvarande kRådgilvarner beträffar, så vilje vi icke neka, att ju den gamle bekante kan hafva rätt, ja vi på tillochmed så langt, alt vi erkänne, det vi i detta fall fullkomligt dele hans äsigter; men icke tro vi, alt nationen, äfven om bemälte radgilvare upppure rangen aldrig så mycket och försvarade platsen i umgåängeskretsarne aldrig så väl, skulle derutinnan linna en oslags tröst för bristande äsinnesspänstighet, detaljkännedom, embetsvanao, eller, med andra ord, kunskaper och insigler. Det är blott aristokralen, hosmannen, beundraren af amagni nominis umbrar, som i umgångåänges-sättet kan finna någon tröst för hvad som fattas uti inre värde; det år blot han, som i ett nobelt, angenämt sätt att vara kan finna ersättning for brist på lufvud och bjerta; det är blott ban, som kan lata den i salongerna auppburna rangeno osverckyla den vid rådsbordet ådagalagda kortsyntheten, insigtsbristen och såkunnighelen: folket (den gamle bekante kan vara fullt öfvertygad derom) gör det sannerligen icke. For öfrigt äre vi af den tanka, attju mindre förfining och polityr en sitt kall icke vuxen individ erhållit, desto lättare skiner hans okunnighet igenom, och desto svarare har han naturligtvis äfven att dolja densamma bakom en mantel, väfd af artighet, belefvenhet, smicker, godt umgängessält, rang, hallning, börd, 0. a. d. Det är just den yttre, glänsande sernissan, som så mången gång bedragit och ännu under årtusenden skall sortsara att bedraga menniskorna. Det är borden, ytan, hallningen, umgängessättet, som så otaligt manga ganger förflyttat okunnigheten från dess laga ståndpunkt ända upp på samhällets hojder. — Manne våäl folket har vunnit pagot derpn? Manne det icke hade varit bättre, om dessa lycksökare aldrig hade haft nägot al detta savoir åtre och savoir vivre, på hvilket den gamle bekante hos en rådgifvare tyckes sälta så mycket värde, att han nästan är färdig alt anse edessa egenskaper sorslå att skyla alla andra bristers?.... Vi för var del skulle