v LA N C E, N Zz Z AA.) EFTER MIDME MARIE DANSPACH. IX. Ben gordiska knuten. Efter. denna oväntade upptäckt af sitt förräderi, afvaklade Rocco och Jacopo, lemnade åt sig sjellva i salen, med lugn Maleos Hämmd. Ringen, vid hvilhen hvar och en var bunden, satt om handlofven, och lemnade den ena armen aldeles fri. Den gamla Rena sörjde easam för diras behofver, och var nu sysselsatt vid spisen alt blåsa eld i nägra torra grenar. ITnapt hade hon lemnat rummet, förr än ROCCO, som med största ängslan hade iakhltagil alia hennes rörelser, låt undslippa sig ett rop af glädje. Jacopo följde rigtningen af sin olyckskamrats blickar, och upptäckte nära spisen en yxa, som Rena hade qvarglömt. Hananade orsaken till Roccos glädje, hvars utsträckta darrande hand pekade på det esterlemnade verktyget. — Nå! min vän — sade Jacopo kallt, — (ror du dig kuna draga yxan till dig med ögonen? Och utem dess hvad skulle du göra med den? Om ej att skicka Rena ät helfvetet. Utan all svara, lade sig Rocco på golfvet, krypande på magen. Nära invid yxan låg en albruten gren, med ena ändan vänd emot fången. Rocco ulsträckte armen senomen sortvislad ansträngning ... Hans tingerspelsar vidrörde grenen: ban arep sast med naglarna och drog den forsigtigt till sig; med tillhjelp af erenen erhöll han yxan i sina händer .. Hetta i sig Jeijf simpla arbete var för fången svårt och påkostande, och verkställdes under rysliga svordomar. Med yxan i hand, störtade Rocco så inycket omständigheterna medgålfvo emot muren, som om han velat spränga den. slagen genljödo till Jacopos förskräckelse i hela rummet, men muren e. ) Se N:o 123, 133, 136, 137, 439.