Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juni 1845, sida 1

en fruktansvärd landsplåga. Deras försigtighet, alt aldrig befatta sig med andra än indrägtiga företag och att aldrig anfalla andra personer, än dem, som tillhörde den nya regeringen, gåfvo åt deras våldsamheter ett mindre förhatligt utseende. Denna taktik hade de båda fördelarna, att på samma gång de skördade vinst, försäkrade den dem om pöbelns tillgifvenhet. Förgäfves uppbjöd man all förmaga att utrota dem, man anställde riktig skallgång efter dem, men de liksom halkade utur rättvisans händer. När Grefve Ruggieri hade slutat sin berättelse, som väckte allmänt deltagande, kastade han en ny genomträngande blick på Baronen, liksom han tillskref honom, mer än Mateo, detta anfall emot sin person. Markis Castano, som såg med hvad ögon Grefve Ruggieri betraktade Baron Goetzen, närmade sig leende: — Lugna dig svartsjuke — hviskade han honom i örat — Min kära Grefve — fortfor han högt, i det han gaf Baronen tecken alt närma sig — jag har den äran föreställa Er vår ädelniodige värd, om hviiken jag talat... — Herr Baronen är mig ej obekant — svarade Grefven med tvungen hoslighei — vi sågo hvarandra för några dagar sedan. Å ss — På Corso utan tvifvel... Ja. jag påminner mig verkligen det... — sade Baronen. — Ja, och äfven sedermera... Kommer Ni i håg ... Natten på sjön ... i — Det är mycket möjligt, Herr Grelve, jag ålskar mycket promenader lill sjös i vackert månsken. Dessa Baronens ord sades med så mycket lugn och säkerhet, att Grefven elt ögonblick fruktade hafva bedragit sig. Han vände sig till Vincenza;: hon kunde ej emotstå hans forskande öga, utan nedslog sina blickar och gick ut ur salongen. Denna omständighet stadgade Grefvens tro. Han observerade, att 0aktadt Baronens låtsade likgiltighet, denne sökte vid