Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1845, sida 1

ga. Aftonbladet kommenterade denna artikel med allvar och stränghet, såsom den förtjenie. En mera försätlig, om ej alldeles så elögnabligo, artikel lästes kort derefier i en annan tysk tidping; denna aftrycker Aftonbladet och småpuffar t. o. m. för de stycken af densamma, som voro mest sanningslösa; men också bar denna artikel omisskänneligen en minkisteriel pregel. I densamma göras de lagaste beskyllningar mot dem af de liberale, som ej velal kasta sig i minis erens och moderantismens armar, utan honseqvent vidhallit sine liberala åsigter. Sedan sålunda korrespondenten beskyllt Bonde-ståndets pluralitet alt vara en lekboll i aristokratiens händer och omedvetel gå dess ärenden, att bafva plilvit narradt att omlatla ett aalltsor radikalto representations-förslag och derigenom sökt motarbeta resormvännernes agansha liberala sorslag, o ytrar sig den ärlige korrespondenten: öhut efterspel har likväl borjat, som mycket nedstämmer aridtokraternes och presternes trium; minga af bönderna hafva nemligen redan ångrat (o) sitt forfarande, så all när nu en inbiudning kommit från Borgareständet att äterla:u det förra förstaget och biträda relormvännernas och Borsarestindets, så tror man med visshet, att böndernas majoritet går in derpa.n For den, som nogare soljsarihsdagslorhandlingarne och ej är alldeles förblindad af parti-yra, behosver osanningen i dessa beskyllningar och resonnemanger ej särskildt papehas. Endast för minnets uppfriskande vill jag der söre erinra, att män, sädane som Rutberg, David Andersson, Johan Johansson, Bengt Gudmundsson, m. UI., de der varit de radihales egentlige ledare, äro calllsåro kloka att vara duper åt nagon, vare sig konservative aristokrater, eller ministeriella neumrer; att det aalltsor radikalao represenlationslorslaget ej är si radikalt, som det vid rihsdagen föllna, för hvars antagande nästan hela nationen och alla pressens organer, med undantag af de uttra-hosservativa tidningarne, för ännu ej 10 — säger bio — mänader sedan ilrigt arbetade; att detta samma förslag, ehuru af bengt Gudmundsson i Ständet framlemnadt, dock var. uppställdt af en vär mest spridda lidninys förninnste Redldhläörer, byilken man väl ej serna han påsti vara duge af aristoktatien, eller i bemlishet en dess ärenden, utan all samma beskyllningar äfven skola i mer eller mindre grad aterstudsa på den tidnjng, i hvars politiska uppsatser bemäste forf. eger betydlig del; att pastaendet, det bonderna slutligen, al eangero ofver sitt hiandlingss u, omfattade tesormvänner— — —