Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1845, sida 2

IV. Skiljsmessan. Dagsljuset genomträngde skogens svarta massor. Skuggorna sörsvunno småningom, och trädens toppar glänste i morgontöcknet. Regndropparna darrade ännu i blomsterkaikarna, ålerspeglade uti de frambrytande solstrålarna. Ållt andades helsa och lir... Hästarna gnäggade af glädje. — Klockap är fyra! — sade Markis Castano i det han besåg silt ur. — Pietro! fort häst och vagn! skynda på mina barn, vädret är godt: J skolen få hvila ut bättre nästa natt. Signor — fortfor han, vänd till den okände — mina affärer återkalla mig till Venedig. Om händelsen skulle föra Er dit, så kom i häg alt på San-Marco platsen ligger ett hus, der Markis Castano skulle vara lyeklig attisin ordning få emoltaga Er som gäsl! — Om några dagar Herr Markis skall jag hafva den äran begagna mig at Ert välvilliga anbud. Vid dessa ord, steg den okände till häst, och försvann hasligt i skogen. V. En promenad på vattnet. Vid återkomsten till sitt vackra palats på San-MarCCo platsen, skyndade Markis Castano alt församila omkring sig allt hvad Venedig hade skönt och af ädel härkomst. Ilans fester voro lysande, ty Markisen var mycket rik. Ibland de eleganta skaror, som dagligen trängdes uti Markisens salonger, sågs en ung Grefve Ruggiori. Han var förlofvad med Vincenza, hvars far hade funnit partiet så mycket mera förmånligt, som Grefven tillhörde en af de rikaste och ädlaste familjer i Venedig. Vincenza var emedlertid ledsen och besvärad midt ibland denna samling af menniskor, hvars hela uppmärksamhet egnades henne. Ty, oaktadt hennes kusin var lika ung och vacker, aflägsnade Lucias