RFA —44 MER — 22 22 FR het icke allenast att genljudet från dessa fjell, utan äfven genljudet ur millioner syenska bjertan, med stentorsröst skall upprepa sista stafvelsen af deras asskedshelsning — kwålIY Sedan osvanstående var nedskrilvet, hafve vi emottagit N:o 67 af aSvenska Miner vav för den 5:dje i denna månad, i hvilket bem. tidnings redaktion apå det bestämdaste reserrerar sig emot Morgonens Manifest, hvarifrån Minerva är, uti de allraflesta delar, skiljaktig,. Det ser således ut, som om en del af de Konservative redan insett, att de med detta aomanilesto svårligen förplumpat sig, och nu tagit sin tillllygt till Minerva, för att få sina i Morgonen framställda äsisker af dhonservatismens ställningo desavouerade, i hopp om att sålunda kunna sopa igen spåren till den polyfemhåla, dit de så oförsigtigt visat både folk och regering vägen. Ilär vid lag kommer väl dock den gamla satsen: ceLiltera scripta maneto alt ega bestånd, och ångren kommer nu försent för att kunna uträtta något. Svenska Minerva har dock gjort allt, hvad hon kunnat, för att komma Allmänheten att tro, det Morgonons redaktion handlat alldeles på egen hand och utsärdat manilestet på eget bervågo, hvilken handling Svenska Minerva karabteriserar dels esåsom en sammanblandning af olörständ och påslugenheto, dels såsom ett eplumpt lörsök af Morgonens Red. att sätta sig i besillning af det konservativa partiet och konstituera sig sjelf till dess ordförande och organ, något, hvartill han kan halva hast slere motiver, än nu i hast kunna uppräknaso. (berutio, fortfar Svenska Minerva, aligger ock ingenting förvånande: tidningen Morgonen härstammar i rätt nedstigande linie från Svenska Biet, hvilket också för några är sedan en gang tog munnen rält full och försökte att konstituera sig till chorag för den konservativa prässen, hyilket likväl mötte motstånd och reservationer. Den, som bär sig så illa åt, som Svenska Biet då, och Morgonen nu, bör preparera sig uppå alt hastigt finna, det ingen vill anses för att halva med honom någonting gemensamt, och det så mycket ofelbarare, om kraftuttrycken, såsom denna gång, bestå icke blott uti flosliler, hvilket slags reagentier på samma gang högt fördömmas, som de flitigt användas, utan jemväl uti falska liknelser och antitheser. — — — — Detta emplalre de desavouement, som Svenska Minerva så beskäftigt lagt på hkonservatismens Philoktetes-sår, lärer dock näppeligen kunna ästadkomma den med dess applicerande äspystade verkan. Hvad det imellertid bevisar, är, alt det med den der mellan de konservative rådande inbördes sämjan icke står fullt så väl till, som Morgonen i sitt manifest proklamerat. Ger man sig bara talamod att se tiden an, så kommer man nog i erfarenhet af, alt det förhåller sig på samma sätt med de konservalives konsequens, såkerhet, passionsfrihel, reda på sig sjell, o. s. v. Hvad beträffar de af Morgonen omförmälta sorlopningar, hvilka konservatismen aldrig skule lata komma sig till last, så befare vi, all den redan gjort en dylik, och af så grav beskaffenhet att den aldrig kan repareras. åÄtminstone tyckes Svenska Minerva förmena, att hela manifestet, från den första bokstafven till den sista, utgör en enda sådan plump och oshicklig förlöpning. — Har detta kunnat ske på det färska trädet, hvad skall ej då ske på det torra?.. ARE ansnse CTEEELEAEÅSN KHETRE 2EE. 2A2:i:i 43