Pe Konservatåve hafsa clemaskerat sig ). HL. ckbe Konservative uti Sverige utgöra nu opposiliopen. bet är en position, som i vissa sall är vida fördelaktigare, än deras antagonisters. Del ligger i tidens lynne, alt klandiret är begärlial, särdeles hos massan, hvilken dervid dessutom ett par tiotal (af år? blifvit lika vand, som vid dagligt bröd. Lälltare är också all klandra en regering, än all försvara henne; och konservalismen har genom siu förändrade position till Sveriges regerina vunnit obestridliga fördelar. Men den kominer helt säkert icke, att, såsom den liberala oppositionen gjorde, saga massan till skiljedomare, eller arbeta för att samla hennes bravorop; den kommer alt arbeta för sak och ej för sloskler: ej heller konmmer den all missbruka de sördelar den besitter, genom ett olidigt, för långt drifvet, inkoristitutionelll klander, sådant de liberales ofta var. Deremol kommer den, hoppas vi, att opponera med mera könseqvens, med mera säkerhet, ulan passion, ula:: foöriopningar, utan inbördes osämja, och med fullkomlig redar på sig sjels. så all den de liberale oa gjorda förebrårlsen, att de ej visste hvad de ville, alelrig på kon servätismen må kunna tillänfpas. Morgoneno upprepar i denna tablå ännu en gane, hvad den förut i34 nemligen att ade konservative nu i Sv erige utgöra oppositioneno, salunda hemlli8eu, att de åro Regeringens, 2: Regentens, molstandare. bes ta upprepande kunde de konservative gerna bafva sparat sig: man hade nog ändå ihaågkommil, att de förklarat sig vara honungasiender, fiender till all areform och all modern silantropi.o be anse aclenna position i vissa fall vara mera fördelaktig, än deras antagonistersv, alldenstund aädet lieger i tidens lynne, att klandret är begärligt, och emedan det är vida lättare att klandra en regerins, än att försvara kenne.o — Vackra, ypperliga läror de der, min sann: positionen att klandra en regering är fördelaktigare, än den, att hafva skäl att tala godt om och unde rstödja henne; lillslynnet, särdeles hos massan, är sallet för klamler, och derföre skall man, klokt begagnande sig al denna dess svaghet, häckla och nagelfara och kritisera regeringens ätgärder!!! Regeringen mi vara, eller blifva, huru vis, huru rättskaffens, huru duslig som helst; det blir dock alltid lättare att klandra, än att sorsvara henne!!! Och detta allt uttala de konservative utan att rodna, utan att blygas, utan alt frukta för något, icke ens för åslojet; uttala det med en kontenans, som om det endast gällde att såga en anatianens mano ett glpord, eller kyssa på fingret at en sorbishyndande dansös!... O, tider, o omständigheter, hvad J ända plötsligi kunnen förändra allt! fvad J kunnen omgestalta sorhallandena och görn en maktens hlafbundne och krokryggige slaf till en assvuren siende al samma herrskare, för hvilken han nyss rullade six i stofiet, så snart den icke mer åt honom for hans äckliga aspytslihkeriero vill hasta ordnar, litlar, tjenster, penningar, prisilegier, adelskap, och mera dylik grannlat! bet ena året slunzar en dylik panurg anafrhemer emot hvar och en, som icke i allenastyrandet vill se en symbol af den gulomliga allmakten, och dei andra äret prisar han de estora och obestridliga sordelaro, som han vunnit genom sin aforändrade position till konungamakt och regerine2!. Så djupt sitter då kärleken hos denna fraktion, hvilken under loppet af så många år shrutit öfver sin ckonungskhelo, skrulit olver alt halva varit athronens stodo, skrutil ölver alt hafva varit afdderneslandets låddare! NI-n:; det var våäl, attt larsven nagon gång soll från den med kainsmärket tecknade pannan! Hädanefter kunna icke blott enskilte individer, utan flertalet al nationen, i händelse: konservatismen skulle finna för godt ott anyo påtoga sig den bortkastade skråpuhen, klappa den på axeln och såga: Je connais vous beau masque! Målningen af de storverk, som de konservalive, An — På 1 — 2 To — 2 — — 1